v.34..nedräkning!

Igår gick jag in i v.34 och nu börjar jag se slutet på tunneln!
Hela förra veckan spenderade jag hemma i lugn och ro tillsammans med Emma som varit/är lite halvkrasslig. Så skönt att slippa iväg till akupunkturen 2 ggr i veckan. Känner mig faktiskt som en helt ny människa nu när jag fått vila mer och slippa så mycket onödiga besök här och var.
Pyret har helt klart vänt på sig igen eftersom jag känner ett ständigt trummande av små fötter mot min blåsa. Kan även tydligt känna ett hårt runt litet huvud placerat vid mina vänstra revben. Sparkar och bök börjar kännas riktigt besvärligt nu. Det är inga små buffar längre utan hårda sparkar som ibland gör att jag tappar andan eller får riktigt ont. De sparkar som slår mot blåsan är värst. Är man minsta lilla kissnödig så är smärtan total! Men, hellre många onda sparkar än att jag knappt skulle känna av liten där inne. Är ändå tacksam för att jag har en aktiv bebis även denna gång.

Idag var det dags för läkarbesök på Luna igen. Min sjukskrivning gick ut igår och idag var jag tvungen att gå för att få den förlängd. Det var inga problem att få den förlängd, vem som helst kan ju se att jag inte är arbetsför om man säger så. Nu sträcker sig min sjukskrivning hela min graviditet ut och jag är enormt lättad över att i alla fall den biten är avklarad.
Efter läkarbesöket fick jag komma in en sväng till min barnmorska Ulrika. Fick svar om att proverna jag tog förra veckan ser bra ut. Det enda var att jag låg precis i underkant när det gäller värdet för sköldkörtelhormon, minimum var 12 och jag låg på 12. Blodtrycket låg på 150/94, lite förhöjt men det kan bero på den automatiska blodtrycksmaskinen. Vid nästa besök ska vi mäta manuellt istället så får vi se om det blir någon skillnad där. +2 vita blodkroppar i urinen och 0 i protein. Mycket bra även det. Vi lyssnade på hjärtljuden och Ulrika skrattade som vanligt åt att pyret inte alltid är så medgörlig. Hon kunde återigen konstatera att det är en livlig liten bebbe jag har där inne som gärna kör gympingpass där pulsen far iväg för att sedan gå ner igen. Allt såg bra ut även där och vi bestämde oss för nytt besök för mer genomgående kontroll nästa onsdag den 26/10.

Har nyligen pratat med sköterskorna på specialistmödravården eftersom jag eventuellt skulle slippa gå på min läkarkontroll jag hade inbokad imorgon. Hon kunde svara mig att vad gäller blodtryck så ser det bra ut och jag behöver inte komma tillbaka för det om inte undertrycket stiger över 90 igen (jag sa inget om att det låg på 94 idag). Men, eftersom jag är TRAK-positiv (de där antikropparna jag skrivit om förut) så måste jag ändå komma på nytt besök och då är det ju bra om jag kommer i morgon ändå. Så, jag slapp inte undan tyvärr utan måste bege mig till Huddinge sjukhus och specialistmödravården i morgon igen. Jag förklarade för sköterskan hur förbannad jag var på att jag träffat 3 olika läkare och att ingen varken läst min journal eller brytt sig om att hjälpa mig när jag väl varit där. Jag sa det att jag kommer i morgon mot löfte att läkaren faktiskt läst min journal innan besöket och vet vad jag gör där. Att läkaren kan ge mig klara besked och svara på mina frågor utan att titta på mig som om jag vore ett UFO är en förutsättning för att jag överhuvudtaget sätter min fot hos er igen. Sköterskan var väldigt förstående och tyckte att jag hade helt rätt, hon gjorde en anteckning och förklarade hur jag skulle säga till läkaren i morgon för att få ut så mycket som möjligt av besöket. Tydligen ska jag få träffa ytterligare en ny läkare men den här läkaren var enligt sköterskan väldigt ambitiös och noggrann med sina patienter så jag får hoppas på det bästa. Jag tänker i alla fall inte gå därifrån förrän jag fått klara besked vad gäller de sista veckorna av graviditeten och även tiden efter att pyret är fött. Vill också veta vad det här med att vara TRAK-positiv innebär och varför det inte tagits på allvar tidigare.

För att prata om något roligare nu då..
I lördags bakade jag (med viss hjälp av Jimmy) ihop en pepparkaksdeg. Jag vet att det är lite väl tidigt men jag tänkte att lite framförhållning kan inte skada. Vet ju att jag inte kommer hinna med att göra pepparkakor där strax före jul, med en nyfödd och allt och ju längre jag väntar nu desto svårare kommer det ju bli. Så, sagt och gjort. I söndags satte jag igång med utbakningen av kakorna och tro det eller ej men jag bakade ut all deg och det blev 3 ganska stora burkar kakor av det. Jag hade trott att jag skulle få sitta med det där baket hela veckan men det gick fort och smidigt när jag väl kommit igång. Lite deg försvann ju också på villovägar, ner i magen på en sötsugen dotter och en klåfingrig make. Framåt slutet av baket dök min syster Maria upp med sin man Hugo och lilla Linnea. Vi fikade och tittade på bilder från deras spanien-resa de gjort under veckan. Framåt kvällen började Emma visa tecken på en eventuell ögoninflammation, hennes ögon blev röda och hon såg riktigt risig ut. Stackars liten har inte varit frisk på 2 månader nu och man märker hur det börjar ta på hennes krafter. Trots att hon var lite hängig var vi tvungna att lämna henne på förskolan en stund idag, i samband med att jag skulle till läkaren. När jag sedan kom och hämtade henne strax efter 10 på förmiddagen så hade hon massa intorkat grönt i ögonen och när jag frågade personalen visade det sig att de hade just ögoninflammation som gick på förskolan just nu. Tyvärr måste jag ju även lämna henne en stund i morgon med för att ta mig till läkarbesöket på Huddinge sjukhus så jag hoppas verkligen att hon är bra i ögonen i morgon. Resten av veckan kan hon ju vara hemma med mig.