Såå dåsig...zzzzz

Efter att ha spenderat halva dagen på akuten i torsdags så har jag fått ännu en ny medicin som ska lindra min huvudvärk. Det här är en muskelavslappnande medicin som ska göra att jag slappnar av lite i nacke och axlar så att de värsta spänningarna släpper. Jag har fortfarande så olidligt ont på nätterna och mornarna att det känns som att jag skulle vilja banka huvudet så hårt jag kan in i väggen tills det går sönder och trycket slipper ut. Men på dagarna mår jag lite bättre. Efter 2 dubbla doser muskelavslappnande, alvedon och en stor kopp kaffe. Problemet är ju bara att medicinen gör mig dåsig och oerhört trött.
Nytt läkarbesök på tisdag och det börjar kännas lite hopplöst. Magproblem och huvudproblem som ingen tycks kunna hjälpa mig med. På drygt 7 månader har jag nu varit på VC säkert 10 gånger, gjort nack- och ryggröntgen, gjort en totalt misslyckad gastroskopi, varit hos neurolog, träffat en kirurg på kirurgmottagningen, spenderat en hel dag på huddinge akutens neurologavdelning. Och då räknar jag inte med alla provtagningar. Trots allt detta är jag inte ett dugg klokare på vad det är för fel på mig. Min läkare är riktigt bekymrad och jag är bara trött och uppgiven. Mot magen äter jag numera bara dubbel dos av omeprazol och mot huvudet äter jag seloken, starka alvedon, paraflex och sumatriptan vid behov. Jag känner mig sjuklig som en gammal tant och oroad över vad folk tror om mig. Utåt sätt kan det ju på alla sätt se ut som att jag är en riktig jäkla hypokondriker och jag önskar att jag inte tänkte så mycket på vad andra tycker och tänker om saker jag inte kan påverka. Förmodligen tycker och tänker folk nog ingenting.

Just nu känner jag att jag skulle kunna göra vad som helst för att bara slippa allt det här.

Nu är det bara att vänta

Igår var jag ner till vårdcentralen med Emma ännu en gång. Nu var det dags att ta blodprover för att kolla hur det står till med hennes antikroppar mot röda hund och mässlingen. Jag var riktigt orolig och nervös innan då det inte alls gick speciellt bra förra gången Emma skulle ta blodprov. Vi hade pratat om det mycket hemma och Emma var nog så förberedd som hon kunde bli.
När det var dags så var hon så oerhört duktig. Hon låg helt still, blundade och lyssnade på mig som pratade med henne hela tiden. Hon märkte inte ens att sköterskan stack och sen var det över. Sköterskan var på riktigt imponerad över hur duktig hon varit och jag var sjukt stolt över henne!

När vi kom hem bestämde vi oss för att trotsa feber och prickar och åka iväg en sväng. Första stopp blev Ica Maxi för att Emma skulle få välja något från leksasksavdelningen. Det blev en doktorsväska och några böcker. Efter Maxi åkte vi en sväng ut till stugan. Barnen fick bada i bassängen och vi åt lunch ute. När Ellen sov upptäckte vi att Emmas prickar blivit mycket värre av solen och värmen så vi bestämde oss för att åka hem när Ellen vaknat. Det blev i alla fall några timmar ute i friska luften.

Förutom prickar så mår barnen bra nu. Ellen har ju varit feberfri ett par dagar nu redan och Emma har inte haft feber sen igår morse. Jag tror att det här är ett helt vanligt skitvirus och nu är det bara att vänta och se. Svar på proverna får vi i slutet på veckan.

Fortsättning följer...

Jaha. Imorse vaknar Emma och ser inte klok ut i ansiktet. Hon ser verkligen inte klok ut! Prickig, fläckig, flammig men förhållandevis pigg och glad!
Jag var iväg med henne nu på förmiddagen till vårdcentralen och där sa läkaren att han inte trodde på scharlakansfeber heller. Efter att halsprov och crp återigen visat att det inte finns några bakterier och att hon i övrigt är frisk så konstaterade han att det måste vara virus ändå. Han bästa gissning var på Mässlingen. Symptomen stämde bra in på det och han gjorde ändå en väldigt grundlig undersökning.
Han tyckte också det lät i princip omöjligt att Emma och Ellen med bara några dagars mellanrum skulle råka ut för två helt olika sjukor som ändå ser likadana ut. Att Emma har en virussjukdom och att Ellen har en bakteriell. Hans förklaring på Ellens positiva halsprov var helt enkelt så att hon fått en halsfluss till följd av en eventuell mässling. Det stämmer ju också in bra på det faktum att halsproblemen kom ett par dagar efter prickarna.

Ja, Emma är ju vaccinerad mot mässlingen och Ellen skulle fått sin vaccination idag om hon inte varit sjuk. Men nu är det så att det kan vara något fel på Emmas antikroppar. Det är inte helt otänkbart att hon inte är skyddad mot mässlingen och röda hund även om hon har fått sin vaccination. Jag har själv fått vaccinationen flera gånger och aldrig fått något skydd. Samma gäller min mamma. Mamma har fått samma vaccination efter varje förlossning och hon är ändå helt oskyddad. Själv har jag tagit vaccinet 3 gånger utan effekt och vid senaste förlossningen struntade de i att ge mig sprutan eftersom den ändå inte biter på mig. Så, det är inte helt otroligt att Emma fungerar likadant. Även om hon är vaccinerad så kan hon alltså få de här sjukdomarna.
Det här ska vi undersöka imorgon. Blodprov ska tas och tester ska göras för att utesluta att det är röda hund eller mässlingen hon har. I vilket fall som helst så är det ett virus och vi kan ändå inte göra mer än att ta det lugnt och vänta ut det hela. Samma gäller ju även Ellen.

Jag måste säga att det är enormt frustrerande att se ens ungar sjuka och att ingen kan svara på vad det är för fel på dem.

Fortsättning följer...

Tillbaka?

Ja nu när ungarna är sjuka och jag inte har något att hitta på kanske det är dags att damma av den här gamla bloggen? Har väl gjort en hel del försök tidigare men det är alltid något annat som kommer mellan.

I år börjar vi vår 7 veckor långa semester med sjukdom (som det brukar vara med andra ord). Ellen blev sjuk i onsdags med prickar på överkroppen och på fredagen (Midsommarafton) vaknade hon med feber och en explosion av prickar över hela kroppen, dessutom kräktes hon en hel del och kunde inte äta. Efter ett besök på närakuten visade det sig vara scharlakansfeber. Igår var hon betydligt bättre och vi hade en lugn hemmadag hela familjen. Inatt var det dags för Emma att få hög feber. Hon vaknade flera gånger och irrade runt här hemma precis som hon brukar göra när hon har feber och på morgonen upptäckte vi prickarna på överkroppen och i ansiktet. Redan vid 6:30 ringde jag sjukvårdsupplysningen och fick en tid till närakuten. Men på närakuten visade det sig att halsprovet visade negativt och enligt läkaren var Emma fullt frisk. Märkligt med tanke på att hon har exakt samma symptom som Ellen och insjuknade bara 3½ dagar efter Ellen (scharlakansfeber har alltså en inkubationstid på 2-4 dagar). Men men.. vi skulle söka till vårdcentralen om hon blev sämre eller fick mer ont i halsen så man där får göra ett nytt halsprov. Inget penicillin för Emma alltså.

Nu längtar jag ut och att få börja njuta av min semester. Men det gäller väl att ha lite is i magen. Sommaren är lång och den har precis börjat så det finns ingen anledning att stressa upp sig. Känns väldigt skönt i vilket fall som helst att jag inte ska ställa väckarklockan ikväll på 05:00.