I lördags hade vi födelsedagskalas för lilla Ellen med Nalle puh tema. Det blev inget stort kalas men alldeles lagom för oss. Min syster Maria kom med man och yngsta dotter och sen kom också min bror Erik, hans fru och deras två barn. 5 barn fyllde snabbt vår lilla bostadsyta och jag tror inte att nån mer hade fått plats.
Jag hittade recept till en fin Nalle puh tårta på nätet men var tvungen att ändra om lite för att den skulle bli mjölkfri. Inte jättegod för vuxna kanske men både Ellen och Emma älskade den. Själv smakade jag 2 skedar och kunde konstatera att den inte alls var så dum. Lite syrlig men för någon som helt vant sig av med socker så märktes det inte ens att den var sockerfri.
Men, för de vuxna så gick daim-tårtan hem och den tog slut fort. Såhär i efterhand tänker jag att kanske man skulle gjort en större.
Mycket kusinlek blev det och vi var nog alla helt slut sen på kvällen. Ellen fick en bok, en pyjamas och en evigt plingande sköldpadda. Jättefina presenter.
Att min lilla Ellen fyllt ett helt år är ofattbart. För mig är hon fortfarande min lilla bebis och hon ser inte alls ut att vara 1 år. Hon är fortfarande sådär bebisknubbig och så är hon ju så kort.
Bilder kommer...
onsdag 28 november 2012
måndag 19 november 2012
Tjuvvägning...
Efter att jag både igår och idag har tjuvvägt mig (har annars vägdag på fredagar) så kan jag konstatera att jag nu sprängt 30 kilos-gränsen! Det känns så skönt och jag skulle gärna fira det hela men numera tål jag ju ingenting annat än super-smalmat så jag får fira med en extra riskaka eller något istället!
Helgen har annars varit fullspäckad. I fredags eftermiddag var det dags för återbesök på vårdcentralen och jag får numera äta värktabletter igen. Jippi! Men, jag får inte ta varken ipren eller treo utan strikt hålla mig till alvedon och min migränmedicin. Magsåren är på bättringsvägen men jag måste fortsätta äta tabletter mot det i minst 2 månader till. Annars tyckte läkaren att jag såg piggare ut och det är ju positivt!
Lördagen spenderade jag med syster och systerdotter Helena i affärer. Först storhandla på MAXI och sen skopunkten och kappahl. Sen gick hela söndagen åt att rensa ut skräp. Jimmy har åkt otaliga vändor till Returen och nu kunde jag äntligen rensa ur klädkammaren som var fylld till bredden med allt möjligt. Det blir väl någon/några vändor till till Returen men nu är det mesta skräpet borta
Idag vaknade jag med kraftigt illamående och magont. Ber till gudarna att det inte är någon magsjuka som är på gång. Lite rädd är jag också att det är den nya dosen av magsårsmedicin som spökar (eftersom det är precis där jag har ont). Ska passa på att vila lite nu när Ellen sover för jag måste vara pigg i eftermiddag när jag ska på APT.
Helgen har annars varit fullspäckad. I fredags eftermiddag var det dags för återbesök på vårdcentralen och jag får numera äta värktabletter igen. Jippi! Men, jag får inte ta varken ipren eller treo utan strikt hålla mig till alvedon och min migränmedicin. Magsåren är på bättringsvägen men jag måste fortsätta äta tabletter mot det i minst 2 månader till. Annars tyckte läkaren att jag såg piggare ut och det är ju positivt!
Lördagen spenderade jag med syster och systerdotter Helena i affärer. Först storhandla på MAXI och sen skopunkten och kappahl. Sen gick hela söndagen åt att rensa ut skräp. Jimmy har åkt otaliga vändor till Returen och nu kunde jag äntligen rensa ur klädkammaren som var fylld till bredden med allt möjligt. Det blir väl någon/några vändor till till Returen men nu är det mesta skräpet borta
Idag vaknade jag med kraftigt illamående och magont. Ber till gudarna att det inte är någon magsjuka som är på gång. Lite rädd är jag också att det är den nya dosen av magsårsmedicin som spökar (eftersom det är precis där jag har ont). Ska passa på att vila lite nu när Ellen sover för jag måste vara pigg i eftermiddag när jag ska på APT.
torsdag 15 november 2012
Ettårs-vaccination,mora träsk och barnvagnsköp
Igår var det dags för Ellens tredje och sista omgång vaccination i låren. Det gjorde jätteont och Ellen tjöt en kort stund innan hon glömt bort det hela. Väl hemma var hon på strålande humör och jag hade goda förhoppningar om att hon skulle klara av de här sprutorna lika bra som de förra. Men framåt eftermiddagen blev hon dålig och ville bara sitta fastklistrad i mitt eller Jimmys knä. Jag och Ellen satt i över en timme i soffan och tittade på Mora träsk (som numera blivit Ellens stora favorit). Framåt kvällen orkade hon leka en liten stund och sen fick hon gå och lägga sig tidigt.
För ovanlighetens skull bjöd Ellen mig och Emma på lite sovmorgon imorse. Hon började pipa vid 6:20 istället för det vanliga runt 5. Eftersom vi kom upp senare än vanligt så blev det lite snabbare puckar på morgonen. Trots detta hann vi med lite mora träsk även nu på morgonkvisten. Ellen klappade i händerna och jublade av glädje åt detta. Förövrigt har nog feber och biverkningar lämnat Ellen under natten för idag har hon varit precis som vanligt.
Förutom detta har jag i tisdags beställt en ny vagn till Ellen. Är lite lätt trött på den stora och klumpiga kronan-vagn som Ellen har nu. Den var kanonbra som liggvagn men totalt värdelös som sittvagn. Jag kan inte för min vildaste fantasi förstå hur den kunnat få best i test flera år på raken. Nu hade tydligen sittdelen något produktionsfel men jag är för lat för att reklamera och hämta ut ny.
I vilket fall som helst så behöver vi ju en ny lite mindre och smidigare city-vagn. Eftersom jag är så sjukt kräsen så har det tagit ett tag innan jag bestämde mig. Det blev en Britax B-Agile Chili Pepper . Enda nackdelen med den vagnen är att den bara är godkänd upp till 15kg. Men, eftersom Ellen är så liten och fortfarande bara väger 9kg så är det nog långt kvar innan hon växer ur den (och då har vi ju Emmas gamla Brio-vagn om vagn skulle behövas). Så nu sitter jag bara här hemma och väntar och längtar efter att den nya vagnen ska komma. Håller tummarna för att den kommer imorgon så jag slipper vänta över helgen!
För ovanlighetens skull bjöd Ellen mig och Emma på lite sovmorgon imorse. Hon började pipa vid 6:20 istället för det vanliga runt 5. Eftersom vi kom upp senare än vanligt så blev det lite snabbare puckar på morgonen. Trots detta hann vi med lite mora träsk även nu på morgonkvisten. Ellen klappade i händerna och jublade av glädje åt detta. Förövrigt har nog feber och biverkningar lämnat Ellen under natten för idag har hon varit precis som vanligt.
Förutom detta har jag i tisdags beställt en ny vagn till Ellen. Är lite lätt trött på den stora och klumpiga kronan-vagn som Ellen har nu. Den var kanonbra som liggvagn men totalt värdelös som sittvagn. Jag kan inte för min vildaste fantasi förstå hur den kunnat få best i test flera år på raken. Nu hade tydligen sittdelen något produktionsfel men jag är för lat för att reklamera och hämta ut ny.
I vilket fall som helst så behöver vi ju en ny lite mindre och smidigare city-vagn. Eftersom jag är så sjukt kräsen så har det tagit ett tag innan jag bestämde mig. Det blev en Britax B-Agile Chili Pepper . Enda nackdelen med den vagnen är att den bara är godkänd upp till 15kg. Men, eftersom Ellen är så liten och fortfarande bara väger 9kg så är det nog långt kvar innan hon växer ur den (och då har vi ju Emmas gamla Brio-vagn om vagn skulle behövas). Så nu sitter jag bara här hemma och väntar och längtar efter att den nya vagnen ska komma. Håller tummarna för att den kommer imorgon så jag slipper vänta över helgen!
lördag 10 november 2012
Fantastiskt!!
Tänk vad kul det är med konkreta resultat att titta på! När jag nu började med viktväktarna i augusti så började jag även att mäta flera delar av kroppen. Jag har aldrig mätt tidigare då jag tyckt att det varit svårt att veta exakt var man ska mäta. Synd att jag inte mätte från början, då jag började min viktresa för snart ett år sedan. De resultaten hade varit kul att ha sen!
Men, här är lite siffror från viktväktarna:
Men, här är lite siffror från viktväktarna:
midja: -6,5cm
lår: -6,5cm
lår: -6,5cm
Min spontana reaktion på detta är att det inte är konstigt att jag inte kan ha någon av mina byxor. Att alla byxor hänger som säckar i baken. Det här är dessutom bara resultaten från slutet på augusti. Undrar hur många cm jag förlorat innan dess.
Efter vägning igår så kan jag konstatera att jag nu bara har 8hg kvar till den magiska gränsen -30kg!! Det låter helt sjukt, jag vet. Klart jag vet att jag hade kraftig kraftig övervikt innan men att jag förlorat 30kg och att jag dessutom har 10kg kvar, det är väldigt svårt att greppa! Självklart är det en stor bonus för mig att jag kommer nå mitt första stora mål (-30kg) på mindre än ett år. Det var mitt mål från början, ett mål som för ett år sedan kändes nästintill omöjligt. Men nu är jag snart där och då är det bara att fortsätta sträva vidare mot min riktiga målvikt. De sista 10kg känns inte alls omöjliga nu utan jag kommer att nå dit också. Sakta men säkert!
Det roligaste ska bli till sommaren då jag och Jimmy bestämt oss för att arrangera riktiga före och efterbilder. Det kommer bli kul att se.
torsdag 1 november 2012
Fortsatt sjukstuga..
Här hemma hostas det fortfarande i kors. Emma är piggare men ligger fortfarande hela nätterna och hostar. Så mycket till sömn blir det inte för någon. Ellen hade feber i en dag men ingen hög feber så jag misstänker tandsprickning. Kan känna två huggtänder uppe som kan vara på gång.
I övrigt börjar jag känna mig lite bättre från magsåren. Känner fortfarande av det men inte alls som förut. Huvudvärken går upp och ner och jag tycker ändå att det börjar kännas lite bättre nu. Om två veckor är det ny läkarkontroll och eftersom läkaren inte ringt om provsvaren så antar jag att de såg bra ut.
Träningen ligger i vilket fall helt undanskuffad just nu. Hostan och luftvägarna säger nej och jag låter det vara ett tag. Däremot går fortfarande kosthållningen perfekt och felfritt. Men det börjar bli lite segt med all matplanering och framförallt all matlagning. Jag gillar ju annars att laga mat men när man lägger ner flera timmar om dagen på matlagning så börjar man tröttna lite. Jag ska ha min mat, Emma ska ha sin mat och Ellen ska ha sin mat. Ibland önskar jag att man bara att det fanns någon barnmat att ge Ellens så man slapp stå med storkok jämt. Har tittat runt bland barnmatsburkarna och vi kan hitta 2 burkar som inte innehåller sådant som Ellen är allergisk mot. Möjligt att det finns någon mer bland 4-5 månaders-burkarna men känns inte helt rätt när hon fyller 1 år om 3 veckor.
För att prata om något roligare så har vi nu börjat planera Ellens 1-årskalas. Helt plötsligt slog det mig att hon faktiskt fyller år ganska snart och nu är det dags att börja planera.
I övrigt börjar jag känna mig lite bättre från magsåren. Känner fortfarande av det men inte alls som förut. Huvudvärken går upp och ner och jag tycker ändå att det börjar kännas lite bättre nu. Om två veckor är det ny läkarkontroll och eftersom läkaren inte ringt om provsvaren så antar jag att de såg bra ut.
Träningen ligger i vilket fall helt undanskuffad just nu. Hostan och luftvägarna säger nej och jag låter det vara ett tag. Däremot går fortfarande kosthållningen perfekt och felfritt. Men det börjar bli lite segt med all matplanering och framförallt all matlagning. Jag gillar ju annars att laga mat men när man lägger ner flera timmar om dagen på matlagning så börjar man tröttna lite. Jag ska ha min mat, Emma ska ha sin mat och Ellen ska ha sin mat. Ibland önskar jag att man bara att det fanns någon barnmat att ge Ellens så man slapp stå med storkok jämt. Har tittat runt bland barnmatsburkarna och vi kan hitta 2 burkar som inte innehåller sådant som Ellen är allergisk mot. Möjligt att det finns någon mer bland 4-5 månaders-burkarna men känns inte helt rätt när hon fyller 1 år om 3 veckor.
För att prata om något roligare så har vi nu börjat planera Ellens 1-årskalas. Helt plötsligt slog det mig att hon faktiskt fyller år ganska snart och nu är det dags att börja planera.
söndag 28 oktober 2012
Mycket nöje men också sjukdom
I fredags var jag ute och åt på Miramar med mina numera fd kollegor. Jättetrevligt sällskap och mycket god mat blev det. Lyxade till det och tog oxfilé-pasta och eftersom jag inte åt mer än halva så blev det inte så många pp som jag hade räknat med. Med andra ord blev det ännu en lyxmiddag som i slutändan ändå inte gjorde att jag överskred min pp-budget mer än med bara några få pp. De jag gick över brände jag dessutom upp genom att gå i båda riktningarna istället för att ta bussen.
Under fredagseftermiddagen bestämde jag och Jimmy att vi skulle flytta ut vår säng i vardagsrummet så numera sover vi i vardagsrummet och tjejerna har fått sig ett alldeles egna sov/lekrum. Alla sover numera mycket bättre och man slipper snubbla över alla leksaker i vardagsrummet.
På lördag förmiddag tog jag en tur ner på stan för att titta efter lite nya kläder. Jag har inget, verkligen inget som passar längre. Alla byxor utom ett par är minst 2-4 storlekar för stora och bara hänger. Går inte ens att hålla uppe med skärp längre. Inte en enda långärmad tröja har jag heller som inte sitter som ett tält på mig så jag hade hoppats på att hitta några kläder att ha. Ingen ide att köpa för mycket eftersom jag räknar med att gå ner minst en stl till i kläder. Förmodligen blir det 2 stl innan jag är nöjd.
Hittade ett par manchesterbyxor som jag var mycket nöjd med och två långärmade tunna tröjor. Tyvärr blev det inga varmare långärmade så jag måste leta vidare.
På lördags eftermiddag kom min syster Maria förbi med sin man Hugo och deras lilla Linnea som är lika gammal som Emma. Vi gjorde pizza och drack mojitos. Sen blev det lite wii-spelande på kvällen som det brukar bli när Hugo hälsar på.
Under natten sen så fick Emma falsk krupp vilket jag tycker är väldigt otäckt. Dessutom första gången hon fick det. Jag satt hos henne mellan 23:30-02:15 (plus den extra timmen som kom till inatt) innan jag kände mig helt lugn med att gå och lägga mig igen. Inga fler attacker efter det men Ellen vaknade 5:30 så det blev inte så många timmars sömn tyvärr. Men, idag är planen att inte göra något alls mer än att bara vara hemma och ta det lugnt så det blir nog bra ändå!
Idag ska vi förbereda oss för ännu fler hemmadagar med andra ord. Tror inte Emma varit på förskolan mer än bara några få dagar under hela oktober och fortsätter det så här så lär det ju inte bli många dagar i november heller. Stackars liten!
Under fredagseftermiddagen bestämde jag och Jimmy att vi skulle flytta ut vår säng i vardagsrummet så numera sover vi i vardagsrummet och tjejerna har fått sig ett alldeles egna sov/lekrum. Alla sover numera mycket bättre och man slipper snubbla över alla leksaker i vardagsrummet.
På lördag förmiddag tog jag en tur ner på stan för att titta efter lite nya kläder. Jag har inget, verkligen inget som passar längre. Alla byxor utom ett par är minst 2-4 storlekar för stora och bara hänger. Går inte ens att hålla uppe med skärp längre. Inte en enda långärmad tröja har jag heller som inte sitter som ett tält på mig så jag hade hoppats på att hitta några kläder att ha. Ingen ide att köpa för mycket eftersom jag räknar med att gå ner minst en stl till i kläder. Förmodligen blir det 2 stl innan jag är nöjd.
Hittade ett par manchesterbyxor som jag var mycket nöjd med och två långärmade tunna tröjor. Tyvärr blev det inga varmare långärmade så jag måste leta vidare.
På lördags eftermiddag kom min syster Maria förbi med sin man Hugo och deras lilla Linnea som är lika gammal som Emma. Vi gjorde pizza och drack mojitos. Sen blev det lite wii-spelande på kvällen som det brukar bli när Hugo hälsar på.
Under natten sen så fick Emma falsk krupp vilket jag tycker är väldigt otäckt. Dessutom första gången hon fick det. Jag satt hos henne mellan 23:30-02:15 (plus den extra timmen som kom till inatt) innan jag kände mig helt lugn med att gå och lägga mig igen. Inga fler attacker efter det men Ellen vaknade 5:30 så det blev inte så många timmars sömn tyvärr. Men, idag är planen att inte göra något alls mer än att bara vara hemma och ta det lugnt så det blir nog bra ändå!
Idag ska vi förbereda oss för ännu fler hemmadagar med andra ord. Tror inte Emma varit på förskolan mer än bara några få dagar under hela oktober och fortsätter det så här så lär det ju inte bli många dagar i november heller. Stackars liten!
torsdag 25 oktober 2012
Tillbaka..
Efter att jag har haft ett långt uppehåll med bloggen så tycker jag nu att det är dags att komma tillbaka. Det har hänt så mycket sedan jag skrev sist så det är ingen ide att uppdatera. Men lite kan jag nog försöka sammanfatta. Tjejerna bara växer och växer, Ellen firade sin sista månadsdag igår och om en månad fyller hon 1 år. Kan inte förstå hur hon blivit så stor så snabbt. Emma fyller 4 i mars och går numera på storbarnsavdelning på förskolan. Hon är och har alltid varit världens bästa storasyster till Ellen. De leker alltid så fint ihop och inte en endaste gång har Emma varit dum mot Ellen.
Ellen har nu i ca en månad tränat på att gå. Hon har tagit flera steg när man inte tittar på och hon ville inte gå när vi ville att hon skulle göra det. Men för några dagar sedan så bestämde hon sig för att nu är det dags att börja gå och numera går hon nästan hela tiden. Det går inte så fort men hon blir duktigare på det för varje dag. Ellen är precis som sin storasyster en riktig liten lustigkurre som älskar att roa sin publik. Det skojas nästan jämt och vi har aldrig tråkigt här hemma.
Snart börjar min föräldraledighet ta slut och då är det dags att börja jobba. I årsskiftet är det dags och jag kommer inte att komma tillbaka till min gamla arbetsplats utan börjar direkt på den helt nybyggda och supermoderna förskolan som just nu byggs här i Södertälje. Jag är så förväntansfull och ser verkligen fram mot att få börja jobba där. Men nu när det börjar närma sig så inser jag att det är dags att börja läsa på lite eftersom man snabbt lägger av sig lite när man är föräldraledig.
Förövrigt så kämpar jag fortfarande på med alla överviktskilon. Efter ett kraftigt bakslag under sommaren där jag gick upp över 8kg så har jag nu med hjälp av viktväktarna tagit mig tillbaka igen. Sammanlagd viktminskning ligger nu återigen på -28kg och jag börjar närma mig mitt första stora mål -30. Med viktväktarna snittar jag ca 6-8hg/veckan och fortsätter jag i den takten så har jag nått mitt första delmål inom 4 veckor!!
Ellen har nu i ca en månad tränat på att gå. Hon har tagit flera steg när man inte tittar på och hon ville inte gå när vi ville att hon skulle göra det. Men för några dagar sedan så bestämde hon sig för att nu är det dags att börja gå och numera går hon nästan hela tiden. Det går inte så fort men hon blir duktigare på det för varje dag. Ellen är precis som sin storasyster en riktig liten lustigkurre som älskar att roa sin publik. Det skojas nästan jämt och vi har aldrig tråkigt här hemma.
Snart börjar min föräldraledighet ta slut och då är det dags att börja jobba. I årsskiftet är det dags och jag kommer inte att komma tillbaka till min gamla arbetsplats utan börjar direkt på den helt nybyggda och supermoderna förskolan som just nu byggs här i Södertälje. Jag är så förväntansfull och ser verkligen fram mot att få börja jobba där. Men nu när det börjar närma sig så inser jag att det är dags att börja läsa på lite eftersom man snabbt lägger av sig lite när man är föräldraledig.
Förövrigt så kämpar jag fortfarande på med alla överviktskilon. Efter ett kraftigt bakslag under sommaren där jag gick upp över 8kg så har jag nu med hjälp av viktväktarna tagit mig tillbaka igen. Sammanlagd viktminskning ligger nu återigen på -28kg och jag börjar närma mig mitt första stora mål -30. Med viktväktarna snittar jag ca 6-8hg/veckan och fortsätter jag i den takten så har jag nått mitt första delmål inom 4 veckor!!
måndag 2 juli 2012
Uppdatering från Ingevallstorp (med ett och annat spöke...)
Snart har en hel vecka gått sedan vi åkte nedåt i landet. I tisdags hade vi en underbar heldag på Kolmårdens djurpark där vi såg många djur, åkte karuseller, besökte Bamses värld och åkte läskig linbana-safari över delar av parken. Emma var så modig och vågade åka Delfinexpressen som är en riktig bergochdalbana. Hon nådde precis över längdgränsen och ville verkligen åka så vi chansade och lät henne göra det. Lite läskigt var det nog men oj vad glad hon var när hon kom ner. Ville genast upp igen.
Annars var det nog Bamses värld som var roligast, både för Molly och för Emma. Där fanns nämligen inte bara roliga hus att gå in i utan även massor med roliga rutschkanor.
Efter Kolmården bar det iväg hem till Ingevallstorp och vi var framme vid 22:30-tiden. Lite lek och lite mat och sen sova för oss alla efter en lång dag. Onsdagen bjöd på promenad och lek i trädgården eftersom vi alla var lite trötta efter gårdagen. På torsdagen åkte vi in till Eksjö för att gå i butiker och handla hem mat. Eksjö är verkligen en underbar och trivsam liten stad, allt annat än stressen och oljudet i Södertälje. Grillning på kvällen och första rundan av monopol (vilket är en klassiker när vi är här nere).
På fredagen lektes det ute i trädgården och Ellen var helt vild och far runt i gräsmattan och skulle smaka på allt och ville hela tiden klättra i trappen. Jag, Jimmy och Ellen tog senare en till tur in till Eksjö för att titta på lite kläder till mig eftersom jag inte har några kläder som passar längre. På kvällen blev det ännu mer grillning och ytterligare ett parti monopol.
Helgen har vi ägnat åt att riva, slipa och måla delar av snickarboden och inte helt oväntat har kvällarna bjudit på grillat och monopol. I går kväll hade vi visserligen bara en lugn kväll i soffan framför TV-n eftersom vi alla var lite trötta efter alla sena kvällar och Lina skulle dessutom upp och jobba idag.
Ända sedan vi kom hit så har jag lyssnat efter och kännt om jag kan förnimma våra kära gäster som alltid gör sig påminda när vi är här. De första dagarna fanns här ingenting, verkligen heldött. När jag nästan började känna mig lite besviken så hände det igår. På eftermiddagen när Molly och Lina låg och vilade, Emma lekte ute i trädgården och jag skulle bära upp Ellen till sängen för att sova så hörde jag det tydligt och klart. Hade precis satt ner foten på översta trappsteget när jag hör spädbarnsgråt från datarummet precis till vänster om trappen. Det hörs ganska lågt men väldigt tydligt. Ca 10 sekunder står jag blixtstilla och lyssnar till gråten och sedan blir det knäpp tyst. Molly ligger och sover i rummet rätt in och Emma är ute och leker, eftersom Ellen sitter på min arm knäpp tyst så har vi ingen annan som kan ha gjort detta ljud. Detta var första gången jag hörde barnagråten från övervåningen. Jag har alltid hört den komma från precis ovanför trappen när jag varit någonstans på undervåningen förut.
Inte nog med detta så fick mamma och Jimmy höra det igen idag. Det var när vi skulle sätta oss och äta lunch och alla satt vid matbordet i vardagsrummet utom mamma och Jimmy som stod i köket. Plötsligt hör de barngråt och hajar till. Eftersom jag och Johan satt i vardagsrummet tillsammans med alla barn så kan vi garantera att det inte var någon av våra ungar som lät. Även denna gång kom ljudet från övervåningen.
Nu hoppas jag att vi får höra det igen. Det är ändå något som hör till när man bor här och vid det här laget känns det inte ens läskigt längre utan bara spännande.
Nu sover alla tre flickorna och jag ska ta mig en kopp kaffe i soffan. Så underbar semester som det här kan man inte få! Nästa vecka när Lina har semester blir det den årliga turen till Ullared. Åh vad jag längtar!!
Annars var det nog Bamses värld som var roligast, både för Molly och för Emma. Där fanns nämligen inte bara roliga hus att gå in i utan även massor med roliga rutschkanor.
Efter Kolmården bar det iväg hem till Ingevallstorp och vi var framme vid 22:30-tiden. Lite lek och lite mat och sen sova för oss alla efter en lång dag. Onsdagen bjöd på promenad och lek i trädgården eftersom vi alla var lite trötta efter gårdagen. På torsdagen åkte vi in till Eksjö för att gå i butiker och handla hem mat. Eksjö är verkligen en underbar och trivsam liten stad, allt annat än stressen och oljudet i Södertälje. Grillning på kvällen och första rundan av monopol (vilket är en klassiker när vi är här nere).
På fredagen lektes det ute i trädgården och Ellen var helt vild och far runt i gräsmattan och skulle smaka på allt och ville hela tiden klättra i trappen. Jag, Jimmy och Ellen tog senare en till tur in till Eksjö för att titta på lite kläder till mig eftersom jag inte har några kläder som passar längre. På kvällen blev det ännu mer grillning och ytterligare ett parti monopol.
Helgen har vi ägnat åt att riva, slipa och måla delar av snickarboden och inte helt oväntat har kvällarna bjudit på grillat och monopol. I går kväll hade vi visserligen bara en lugn kväll i soffan framför TV-n eftersom vi alla var lite trötta efter alla sena kvällar och Lina skulle dessutom upp och jobba idag.
Ända sedan vi kom hit så har jag lyssnat efter och kännt om jag kan förnimma våra kära gäster som alltid gör sig påminda när vi är här. De första dagarna fanns här ingenting, verkligen heldött. När jag nästan började känna mig lite besviken så hände det igår. På eftermiddagen när Molly och Lina låg och vilade, Emma lekte ute i trädgården och jag skulle bära upp Ellen till sängen för att sova så hörde jag det tydligt och klart. Hade precis satt ner foten på översta trappsteget när jag hör spädbarnsgråt från datarummet precis till vänster om trappen. Det hörs ganska lågt men väldigt tydligt. Ca 10 sekunder står jag blixtstilla och lyssnar till gråten och sedan blir det knäpp tyst. Molly ligger och sover i rummet rätt in och Emma är ute och leker, eftersom Ellen sitter på min arm knäpp tyst så har vi ingen annan som kan ha gjort detta ljud. Detta var första gången jag hörde barnagråten från övervåningen. Jag har alltid hört den komma från precis ovanför trappen när jag varit någonstans på undervåningen förut.
Inte nog med detta så fick mamma och Jimmy höra det igen idag. Det var när vi skulle sätta oss och äta lunch och alla satt vid matbordet i vardagsrummet utom mamma och Jimmy som stod i köket. Plötsligt hör de barngråt och hajar till. Eftersom jag och Johan satt i vardagsrummet tillsammans med alla barn så kan vi garantera att det inte var någon av våra ungar som lät. Även denna gång kom ljudet från övervåningen.
Nu hoppas jag att vi får höra det igen. Det är ändå något som hör till när man bor här och vid det här laget känns det inte ens läskigt längre utan bara spännande.
Nu sover alla tre flickorna och jag ska ta mig en kopp kaffe i soffan. Så underbar semester som det här kan man inte få! Nästa vecka när Lina har semester blir det den årliga turen till Ullared. Åh vad jag längtar!!
onsdag 20 juni 2012
Sommar
Äntligen lite sol och värme! Igår var det varmt och skönt och idag tycks det bli ännu finare väder vilket känns underbart!
Nu har jag precis vinkat av Emma och svärmor som valde att ta en tidig resa hem till Norrtälje. Ellen ligger och sover sin förmiddagslur och jag har det lugnt och skönt för första gången på mycket länge! Jag måste fundera ut något bra sätt att utnyttja de här två dagarna maximalt så att de inte bara rinner iväg som vanligt. En sak är säker, jag har ingen lust att sitta inne en så här fin dag.
Igår gick Emma sin sista dag på förskolan innan sommarlovet. Till hösten börjar hon på ny avdelning med nya barn och pedagoger. Känns lite tråkigt att lämna de gamla fröknarna då vi varit så himla nöjda. Men de nya är säkert lika bra.
Idag håller jag tummarna för att min nya telefon anländer. Har ju varit missnöjd med min iphone ett bra tag nu, eller inte missnöjd med telefonen direkt utan mer abonnemanget hos tre. Jag har haft så sjukt dålig mottagning överallt och det har stört mig enormt. Ute i stugan finns det bara en liten punkt jag kan sitta på om jag ska lyckas ringa eller ta emot samtal och det är knappt det funkar då. I Ingevallstorp har jag extremt dålig mottagning och i vanliga butiker är det bara "ingen service". Vad ska man ha en telefon till om det aldrig går att ringa/ta emot samtal? Så, även om mitt abonnemang hos tre går ut först i oktober så har jag skaffat ny telefon och abonnemang hos tele2. Jag får helt enkelt betala dubbelt i ett par månader. Eftersom jag är mobilnörd så måste jag alltid ha det bästa och senaste så nu bidde det en Samsung Galaxy SIII. Jag har aldrig haft Samsung tidigare så det ska bli spännande! Den fanns i blått och vitt att välja på och den blå var helt klart snyggast. Men den hade en leveranstid på typ hundra år och jag vill ju ha telefonen nu så det fick bli en vit istället (vilket också är snyggt). Igår fick jag meddelande om att telefonen lämnat lagret så den borde ju komma idag. Det håller jag tummarna för!
Nu har jag precis vinkat av Emma och svärmor som valde att ta en tidig resa hem till Norrtälje. Ellen ligger och sover sin förmiddagslur och jag har det lugnt och skönt för första gången på mycket länge! Jag måste fundera ut något bra sätt att utnyttja de här två dagarna maximalt så att de inte bara rinner iväg som vanligt. En sak är säker, jag har ingen lust att sitta inne en så här fin dag.
Igår gick Emma sin sista dag på förskolan innan sommarlovet. Till hösten börjar hon på ny avdelning med nya barn och pedagoger. Känns lite tråkigt att lämna de gamla fröknarna då vi varit så himla nöjda. Men de nya är säkert lika bra.
Idag håller jag tummarna för att min nya telefon anländer. Har ju varit missnöjd med min iphone ett bra tag nu, eller inte missnöjd med telefonen direkt utan mer abonnemanget hos tre. Jag har haft så sjukt dålig mottagning överallt och det har stört mig enormt. Ute i stugan finns det bara en liten punkt jag kan sitta på om jag ska lyckas ringa eller ta emot samtal och det är knappt det funkar då. I Ingevallstorp har jag extremt dålig mottagning och i vanliga butiker är det bara "ingen service". Vad ska man ha en telefon till om det aldrig går att ringa/ta emot samtal? Så, även om mitt abonnemang hos tre går ut först i oktober så har jag skaffat ny telefon och abonnemang hos tele2. Jag får helt enkelt betala dubbelt i ett par månader. Eftersom jag är mobilnörd så måste jag alltid ha det bästa och senaste så nu bidde det en Samsung Galaxy SIII. Jag har aldrig haft Samsung tidigare så det ska bli spännande! Den fanns i blått och vitt att välja på och den blå var helt klart snyggast. Men den hade en leveranstid på typ hundra år och jag vill ju ha telefonen nu så det fick bli en vit istället (vilket också är snyggt). Igår fick jag meddelande om att telefonen lämnat lagret så den borde ju komma idag. Det håller jag tummarna för!
måndag 18 juni 2012
Nu var det länge sen
Har sedan sist skrivit två långa inlägg på bloggen som av olika anledningar aldrig postats och det är ju synd. Gör ett nytt försök att få ihop ett inlägg nu bara för att uppdatera vad som händer.
Vi har precis frisknat till från ett dumt halsvirus som gav hög feber och rejält svullen och ond hals. Emma åkte på det först och sen var det Ellens tur. Jag åkte på halsonda men tack och lov ingen feber. Ellen var riktigt dålig med 40 graders feber och två dagar då hon helt vägrade att äta. Nu idag har hon för första gången ätit allt jag erbjudit med god aptit och hon verkar helt frisk vilket är underbart att se.
Emma går sina sista två dagar på förskolan idag och imorgon innan det är dags för ett långt sommarlov för henne. På tisdag kommer svärmor hit och stannar över till onsdag för att sedan ta med sig Emma till Norrtälje några dagar. Emma älskar verkligen att få vara hemma hos farmor och de har så kul tillsammans. Där får hon en chans att få ensam uppmärksamhet och bara göra massa roliga saker som bara hon vill göra. Samtidigt får vi lite lugn här hemma och kan ge all uppmärksamhet till Ellen. Tillbaka från Norrtälje kommer de lagom till midsommar.
Midsommarafton firas som vanligt ute i stugan på samma vis som vi alltid har gjort. Efter midsommar blir det en lugn helg med packning och tvätt och städ för sen på måndagen bär det äntligen av söderut (mot underbara Ingevallstorp). Vi stannar halvvägs för en heldag på kolmården där vi möter upp Johan, Lina och Molly. Sen åker vi tillsammans ner till Ingevallstorp. Väl i Ingevallstorp vet jag inte riktigt vad vi hittar på. Vi ska i vilket fall ha ett lite försenat midsommarfirande tillsammans eftersom vi inte kunde åka ner över midsommar denna gång. Hoppas även på en tur till Gekås tillsammans med Lina. Något jag sett fram emot väldigt länge nu!! Hur länge vi stannar vet jag inte, vi får ta dagen som den kommer lite.
Ellen växer så det knakar och är snart inte någon liten bebis längre. Hon sitter själv och härjar runt i hela lägenheten och utforskar allt som går att utforska. Helst ska hon och riva i alla sladdar och hon blir helt galen när vi kör dammsugaren då hon hela tiden måste jaga sladden.
När det gäller allergier så är vi fortfarande osäkra. När vi började med mat så reagerade hon både på tomat och rismjöl men det verkar ha lugnat ner sig nu vilket är jätteskönt. Vad det gäller komjölksallergin så kör vi fortfarande 100% mjölkfritt. Vi väntar på en kallelse från barnmottagningen på södertälje sjukhus för nya tester för att se hur allergin ser ut. Jag hoppas verkligen på att hon växt ifrån den och att vi kan börja introducera lite mjölk i maten.
En annan sak med Ellen som verkligen gör mig lycklig är att kräkningarna blivit sååå mycket bättre. Vet inte om hon växt ifrån det här magmunsproblemet eller om det är för att hon numera nästan bara äter fast föda. I vilket fall som helst kräks hon nästan bara om hon druckit vätska eller ätit lite för sur fruktpuré. Vid flera tillfällen har jag dessutom gett henne bara vatten utan att hon kräkts upp det och det är fantastiskt. Det känns som att allt äntligen börjar falla på plats och jag har hopp om framtiden!
Även Emma har gjort tester och varit på sjukhuset. Jag har under lång tid tyckt att hon dricker ovanligt mycket och när vi var på 3-årskontrollen med henne så tyckte även min BVC-sköterska att det lät oroväckande så hon skickade oss till barnläkare som i sin tur skickade oss vidare till barnmottagningen på Södertälje sjukhus. Där fick hon göra några test och de tog blod för att kontrollera så hon inte har någon sjukdom (diabetes, problem med njurar samt sköldkörteln). Alla prover såg bra ut tack och lov men läkaren hade en annan förklaring till varför hon dricker så mycket. Emma har hela sitt liv varit förstoppad och haft problem att bajsa. När jag förklarade att det ofta blöder och alla andra problem som uppstår så tyckte han det var jättekonstigt att ingen tagit itu med det tidigare. Det tycker jag med. I vilket fall som helst så förklarade han att Emma troligtvis har ett stort vätskebehov och att törstigheten kommer utav den hårda magen. Han skrev genast ut medicin till Emma som hon ska ta permanent. Jag är så glad att äntligen hittat en läkare som tar hennes magproblem på allvar.
Nu skriker Ellen på uppmärksamhet och sen är det dags att gå och hämta Emma från förskolan. Nu ser jag verkligen fram emot en skön sommar och oj vad jag har längtat efter Johan, Lina, Molly och underbara Ingevallstorp!
Vi har precis frisknat till från ett dumt halsvirus som gav hög feber och rejält svullen och ond hals. Emma åkte på det först och sen var det Ellens tur. Jag åkte på halsonda men tack och lov ingen feber. Ellen var riktigt dålig med 40 graders feber och två dagar då hon helt vägrade att äta. Nu idag har hon för första gången ätit allt jag erbjudit med god aptit och hon verkar helt frisk vilket är underbart att se.
Emma går sina sista två dagar på förskolan idag och imorgon innan det är dags för ett långt sommarlov för henne. På tisdag kommer svärmor hit och stannar över till onsdag för att sedan ta med sig Emma till Norrtälje några dagar. Emma älskar verkligen att få vara hemma hos farmor och de har så kul tillsammans. Där får hon en chans att få ensam uppmärksamhet och bara göra massa roliga saker som bara hon vill göra. Samtidigt får vi lite lugn här hemma och kan ge all uppmärksamhet till Ellen. Tillbaka från Norrtälje kommer de lagom till midsommar.
Midsommarafton firas som vanligt ute i stugan på samma vis som vi alltid har gjort. Efter midsommar blir det en lugn helg med packning och tvätt och städ för sen på måndagen bär det äntligen av söderut (mot underbara Ingevallstorp). Vi stannar halvvägs för en heldag på kolmården där vi möter upp Johan, Lina och Molly. Sen åker vi tillsammans ner till Ingevallstorp. Väl i Ingevallstorp vet jag inte riktigt vad vi hittar på. Vi ska i vilket fall ha ett lite försenat midsommarfirande tillsammans eftersom vi inte kunde åka ner över midsommar denna gång. Hoppas även på en tur till Gekås tillsammans med Lina. Något jag sett fram emot väldigt länge nu!! Hur länge vi stannar vet jag inte, vi får ta dagen som den kommer lite.
Ellen växer så det knakar och är snart inte någon liten bebis längre. Hon sitter själv och härjar runt i hela lägenheten och utforskar allt som går att utforska. Helst ska hon och riva i alla sladdar och hon blir helt galen när vi kör dammsugaren då hon hela tiden måste jaga sladden.
När det gäller allergier så är vi fortfarande osäkra. När vi började med mat så reagerade hon både på tomat och rismjöl men det verkar ha lugnat ner sig nu vilket är jätteskönt. Vad det gäller komjölksallergin så kör vi fortfarande 100% mjölkfritt. Vi väntar på en kallelse från barnmottagningen på södertälje sjukhus för nya tester för att se hur allergin ser ut. Jag hoppas verkligen på att hon växt ifrån den och att vi kan börja introducera lite mjölk i maten.
En annan sak med Ellen som verkligen gör mig lycklig är att kräkningarna blivit sååå mycket bättre. Vet inte om hon växt ifrån det här magmunsproblemet eller om det är för att hon numera nästan bara äter fast föda. I vilket fall som helst kräks hon nästan bara om hon druckit vätska eller ätit lite för sur fruktpuré. Vid flera tillfällen har jag dessutom gett henne bara vatten utan att hon kräkts upp det och det är fantastiskt. Det känns som att allt äntligen börjar falla på plats och jag har hopp om framtiden!
Även Emma har gjort tester och varit på sjukhuset. Jag har under lång tid tyckt att hon dricker ovanligt mycket och när vi var på 3-årskontrollen med henne så tyckte även min BVC-sköterska att det lät oroväckande så hon skickade oss till barnläkare som i sin tur skickade oss vidare till barnmottagningen på Södertälje sjukhus. Där fick hon göra några test och de tog blod för att kontrollera så hon inte har någon sjukdom (diabetes, problem med njurar samt sköldkörteln). Alla prover såg bra ut tack och lov men läkaren hade en annan förklaring till varför hon dricker så mycket. Emma har hela sitt liv varit förstoppad och haft problem att bajsa. När jag förklarade att det ofta blöder och alla andra problem som uppstår så tyckte han det var jättekonstigt att ingen tagit itu med det tidigare. Det tycker jag med. I vilket fall som helst så förklarade han att Emma troligtvis har ett stort vätskebehov och att törstigheten kommer utav den hårda magen. Han skrev genast ut medicin till Emma som hon ska ta permanent. Jag är så glad att äntligen hittat en läkare som tar hennes magproblem på allvar.
Nu skriker Ellen på uppmärksamhet och sen är det dags att gå och hämta Emma från förskolan. Nu ser jag verkligen fram emot en skön sommar och oj vad jag har längtat efter Johan, Lina, Molly och underbara Ingevallstorp!
söndag 15 april 2012
Uppdatering...
Ojojoj vad mycket som hänt sen jag skrev sist, framförallt med Ellen.
För att summera kort så har det handlat om diverse akutbesök, inläggning på Astrid Lindgrens barnsjukhus, matvägran och nu lite lugn och ro.
Några dagar efter besöket på barnakuten som jag skrivit om tidigare så blev Ellen magsjuk och vi var tvungna att åka in akut igen. Eftersom inte sänkan visade något så misstänkte man att det kunde vara en knut på tarmen eller annat stopp. Ellen var totalt sönderstucken och det tog över en timme att få in infarten till droppet. Jimmy var tvungen att lämna rummet och jag fick bita ihop och göra mitt bästa för att trösta. Sen blev det ambulans till Astrid Lindgrens barnsjukhus för vidare tester. Det blev röntgen och ultraljud och senare på natten blev det även röntgen med kontrastvätska. Att se dem köra ner en slang genom näsan på lilla Ellen var olidligt. Vi fick svar om att inget konstigt syntes och att det inte fanns något stopp. Orsaken till de svåra kräkningarna var alltså ännu okänd. Vi blev inlagda och på morgonen blev vi utskrivna för att hinna tillbaka till Huddinge sjukhus och gastromottagningen som vi hade en tid till samma dag. Väl på gastro fick vi träffa den läkare som vi varit i kontakt med tidigare och även denna gång var hon fantastiskt bra. Undersökningar gjordes och vi fick stanna ytterligare ett par timmar för observation där innan vi äntligen fick åka hem.
Väl hemma hann vi med ett välbehövligt bad av Ellen och sen gick vi och la oss allihopa. Ellen sover oroligt och när jag går upp för att titta till henne då hon hostade stötande så märker jag att hon har hög feber. Tar tempen och den visar 39.4. Bara att åka in akut igen då. Inne på akuten vid 3-tiden på natten och där tar de sänka och konstaterar att hon har en infektion i kroppen nu. Kräkningarna två dagar tidigare berodde alltså troligtvis på en magsjuka/influensa. Nu har hon dock hög feber och är väldigt snorig och hostig. Nu vill de undersöka en eventuell urinvägsinfektion så de sätter på en påse och så är det bara att vänta på kisset. Det tar 3 timmar innan hon kissar och då lyckas påsen lossna lite och allt kiss rinner utanför. Bara vänta igen alltså, men denna gång får vi åka hem och vänta, vi måste få sova lite. Vi hinner bara komma hem och kolla blöjan för att konstatera att hon nu kissat och fyllt påsen så någon vila blir det inte utan vi får bara åka tillbaka till Huddinge igen. Provet visar negativt och vi får åka hem igen.
Hemma fortsätter Ellen att vara riktigt dålig, hög feber och skällande hosta på nätterna. Dessutom startar hon en matvägran som håller i sig en hel vecka. Hon vägrar äta och får knappt i sig något alls. Hela sjukdomsperioden från början till slut sträcker sig nästan över en hel månad. Riktigt tufft och påfrestande för hela familjen. Men när hon väl blivit frisk och lagt ner sin matvägran går hon upp 200g på en vecka och blir sitt vanliga underbara jag. På gastro fick vi utskrivet medicin mot Ellens kroniska magkatarr och såhär ett par veckor senare kan jag konstatera att den medicinen i samband med extra förtjockningsmedel i maten verkligen har gjort susen för Ellen. Hon kräks inte alls så mycket längre och verkar må mycket bättre.
Jag har haft fortsatt kontakt med Ellens läkare via telefon och hon kommer kallas till ny kontroll vid 6 månader. Än så länge måste Ellen äta helt mjölkfritt pga hennes allergi mot komjölksprotein och även helt glutenfritt för att inte reta magen mer än nödvändigt. Vid 6 månader ska vi kanske få börja introducera lite gluten för att se hur hon reagerar. Mjölkallergin kan gå över med åldern men jag vet inte när det är dags att prova mjölk igen, fasar för den dagen. Det enda vi kan ge henne just nu förutom ersättningen är gröt gjort på maizena och ersättningspulver. Vidrig "gröt" som man mår illa bara av att titta på men Ellen verkar gilla den, i alla fall de första skedarna innan den blir kall och underlig i konsistensen. Nu ska vi snart börja med regelbundna smakportioner av potatis, palsternacka och morot men läkaren ville att vi skulle vänta till 5 månader. Vi har dock tjuvstartat lite med potatisen som uppenbart inte var populär.
För att prata om något annat än Ellen då.. Här fortsätter vi att sakta men säkert arbeta oss nedåt. Jag och Jimmy har sammanlagt gått ner hela 38 kg sen 9 januari. Om man räknar från då vi först startade (alltså om vi räknar bort de månaderna jag var gravid) så har vi sammanlagt gått ner 53 kg. Själv har jag gått ner 3 klädstorlekar (i vissa fall tom 4 storlekar) och Jimmy kan inte längre ha någon av sina gamla kläder. Vid dopet av mina 2 brorsbarn skulle Jimmy prova sin kavaj och skjorta som han hade på bröllopet och han såg inte klok ut. Helt sjukt att se hur mycket han har tappat, man ser det ju bäst på kläderna. Jag har varit tvungen att köpa massa nya kläder eftersom jag inte kan ha mina gamla och det känns så roligt att kunna ta normala storlekar på kläderna igen. Det har jag inte gjort på många många år. Vi har kommit in i en bra rytm och vi har hittat en metod som fungerar för oss båda. Vi kommer aldrig någonsin gå tillbaka även om jag självklart förstår att det kommer komma bakslag på vägen. Men såhär långt som vi har tagit oss nu så finns det ingen anledning att inte fortsätta.
För att summera kort så har det handlat om diverse akutbesök, inläggning på Astrid Lindgrens barnsjukhus, matvägran och nu lite lugn och ro.
Några dagar efter besöket på barnakuten som jag skrivit om tidigare så blev Ellen magsjuk och vi var tvungna att åka in akut igen. Eftersom inte sänkan visade något så misstänkte man att det kunde vara en knut på tarmen eller annat stopp. Ellen var totalt sönderstucken och det tog över en timme att få in infarten till droppet. Jimmy var tvungen att lämna rummet och jag fick bita ihop och göra mitt bästa för att trösta. Sen blev det ambulans till Astrid Lindgrens barnsjukhus för vidare tester. Det blev röntgen och ultraljud och senare på natten blev det även röntgen med kontrastvätska. Att se dem köra ner en slang genom näsan på lilla Ellen var olidligt. Vi fick svar om att inget konstigt syntes och att det inte fanns något stopp. Orsaken till de svåra kräkningarna var alltså ännu okänd. Vi blev inlagda och på morgonen blev vi utskrivna för att hinna tillbaka till Huddinge sjukhus och gastromottagningen som vi hade en tid till samma dag. Väl på gastro fick vi träffa den läkare som vi varit i kontakt med tidigare och även denna gång var hon fantastiskt bra. Undersökningar gjordes och vi fick stanna ytterligare ett par timmar för observation där innan vi äntligen fick åka hem.
Väl hemma hann vi med ett välbehövligt bad av Ellen och sen gick vi och la oss allihopa. Ellen sover oroligt och när jag går upp för att titta till henne då hon hostade stötande så märker jag att hon har hög feber. Tar tempen och den visar 39.4. Bara att åka in akut igen då. Inne på akuten vid 3-tiden på natten och där tar de sänka och konstaterar att hon har en infektion i kroppen nu. Kräkningarna två dagar tidigare berodde alltså troligtvis på en magsjuka/influensa. Nu har hon dock hög feber och är väldigt snorig och hostig. Nu vill de undersöka en eventuell urinvägsinfektion så de sätter på en påse och så är det bara att vänta på kisset. Det tar 3 timmar innan hon kissar och då lyckas påsen lossna lite och allt kiss rinner utanför. Bara vänta igen alltså, men denna gång får vi åka hem och vänta, vi måste få sova lite. Vi hinner bara komma hem och kolla blöjan för att konstatera att hon nu kissat och fyllt påsen så någon vila blir det inte utan vi får bara åka tillbaka till Huddinge igen. Provet visar negativt och vi får åka hem igen.
Hemma fortsätter Ellen att vara riktigt dålig, hög feber och skällande hosta på nätterna. Dessutom startar hon en matvägran som håller i sig en hel vecka. Hon vägrar äta och får knappt i sig något alls. Hela sjukdomsperioden från början till slut sträcker sig nästan över en hel månad. Riktigt tufft och påfrestande för hela familjen. Men när hon väl blivit frisk och lagt ner sin matvägran går hon upp 200g på en vecka och blir sitt vanliga underbara jag. På gastro fick vi utskrivet medicin mot Ellens kroniska magkatarr och såhär ett par veckor senare kan jag konstatera att den medicinen i samband med extra förtjockningsmedel i maten verkligen har gjort susen för Ellen. Hon kräks inte alls så mycket längre och verkar må mycket bättre.
Jag har haft fortsatt kontakt med Ellens läkare via telefon och hon kommer kallas till ny kontroll vid 6 månader. Än så länge måste Ellen äta helt mjölkfritt pga hennes allergi mot komjölksprotein och även helt glutenfritt för att inte reta magen mer än nödvändigt. Vid 6 månader ska vi kanske få börja introducera lite gluten för att se hur hon reagerar. Mjölkallergin kan gå över med åldern men jag vet inte när det är dags att prova mjölk igen, fasar för den dagen. Det enda vi kan ge henne just nu förutom ersättningen är gröt gjort på maizena och ersättningspulver. Vidrig "gröt" som man mår illa bara av att titta på men Ellen verkar gilla den, i alla fall de första skedarna innan den blir kall och underlig i konsistensen. Nu ska vi snart börja med regelbundna smakportioner av potatis, palsternacka och morot men läkaren ville att vi skulle vänta till 5 månader. Vi har dock tjuvstartat lite med potatisen som uppenbart inte var populär.
För att prata om något annat än Ellen då.. Här fortsätter vi att sakta men säkert arbeta oss nedåt. Jag och Jimmy har sammanlagt gått ner hela 38 kg sen 9 januari. Om man räknar från då vi först startade (alltså om vi räknar bort de månaderna jag var gravid) så har vi sammanlagt gått ner 53 kg. Själv har jag gått ner 3 klädstorlekar (i vissa fall tom 4 storlekar) och Jimmy kan inte längre ha någon av sina gamla kläder. Vid dopet av mina 2 brorsbarn skulle Jimmy prova sin kavaj och skjorta som han hade på bröllopet och han såg inte klok ut. Helt sjukt att se hur mycket han har tappat, man ser det ju bäst på kläderna. Jag har varit tvungen att köpa massa nya kläder eftersom jag inte kan ha mina gamla och det känns så roligt att kunna ta normala storlekar på kläderna igen. Det har jag inte gjort på många många år. Vi har kommit in i en bra rytm och vi har hittat en metod som fungerar för oss båda. Vi kommer aldrig någonsin gå tillbaka även om jag självklart förstår att det kommer komma bakslag på vägen. Men såhär långt som vi har tagit oss nu så finns det ingen anledning att inte fortsätta.
fredag 9 mars 2012
två stressiga veckor...
Oj vad mycket som hänt de senaste två veckorna. Som mest var det väl förra veckan men efterdyningarna har hållit i sig även denna vecka. Två stora händelser som dels flutit ihop i varandra, en om Ellen och en om mamma.
ELLEN
Efter besöket på barnläkarmottagningen förra tisdagen började jag ge Ellen den nya ersättningen som skulle vara bra för hennes reflux. Onsdagen var fylld av skrik och panik från Ellens sida och jag trodde korkat nog att det var feber och onda ben efter sprutorna som hon fått dagen innan. Ellen skrek konstant i 3 timmar på kvällen och somnade tillslut efter att ha skrikit sig till sömns. Natten var lugn och jag trodde det skulle vara bra på torsdagen. Det visade sig att jag hade fel, så fel. Ellen skrek konstant och började krampa och sedan även kvida och gråta i sömnen. Hon sov korta stunder, max 5-10 minuter och bara i min famn. Resten av tiden skrek hon, fasansfulla ylande smärtsamma skrik. När klockan var runt 15 fick jag nog och ringde vårdguiden där jag fick svaret att vi genast måste komma in till barnakuten. Eftersom den nya ersättningen innehöll komjölksprotein och Ellen tidigare visat tecken på allergi mot just det så tyckte hon att det var ganska akut. Jag fick ringa Jimmy som kom och hämtade upp mig och Ellen samtidigt som mamma tog hand om Emma. På akuten blev Ellen undersökt av en suveränt bra läkare. Hon satte sig ner med oss och lät mig berätta hur allt varit från början till slut, hon fick all info jag hade och hon antecknade allt jag sa. Sen tittade hon upp på mig och sa: "Jag känner att ni behöver ha någon som kan ta er under sina vingar, någon som kan åta sig det här fallet och ta itu med det som det ska göras". ÄNTLIGEN någon som kan hjälpa oss! Ellens bvc-sköterska är toppen och har gjort allt som står i hennes makt för att hjälpa oss men hon är ju bara sköterska och kan inte remittera till specialist osv t.ex. Den här läkaren kunde genast hjälpa oss. Efter undersökning och samtal fick Ellen ett lavemang. Sötnosen låg och gullade hela tiden, log och jollrade. Hon brydde sig inte ens om ingreppet. Läkaren sa att det var katastrofalt dumt att skriva ut ett recept till Ellen på ersättning som innehåller komjölk när Ellen uppenbart visat tydliga tecken på att vara allergisk eller överkänslig mot det. När jag berättade om bemötandet på läkarmottagningen blev hon upprörd och tyckte att det var riktigt illa att en barnläkare kunde bete sig så. Vi skulle genast återgå till Nutramigen och absolut inte ge henne något som innehåller komjölk, hon tyckte dessutom att 1ml laktulos var alldeles för snålt och att vi ska ge minst 5ml. I ersättningen skulle vi däremot ha en matsked förtjockningsmedel för att se om kräkningarna blir bättre av det.
Läkaren lovade att höra av sig när hon pratat med mag- och tarmspecialisten på mottagningen och i måndags kom det en kallelse nerdimpande i brevlådan. Kallelsen var till Astrid Lindgrens barnsjukhus gastromottagning på Huddinge sjukhus och vi ska dit den 14 mars, redan nästa vecka alltså. På tisdagen ringde läkaren mig för att höra hur det gått med allt. Jag kunde bara svara att magen är helt bra igen, hon bajsar som hon ska och verkar inte ha ont. Kräkningarna har återgått till som de var innan men blivit något bättre. Hon kräks fortfarande onormalt mycket men inte så mycket som hon gjorde innan vi började med förtjockningsmedel. Läkaren meddelade att vi ska få träffa henne på onsdag och att hon skulle försöka få med sig en dietist också för att se vad vi kan hitta på för att hjälpa Ellen. En surhetsreglerande medicin kan komma på tal. Det återstår att se på onsdag.
MAMMA
Eftersom mamma hade sportlov förra veckan (v.9) så hade vi kommit överens om att jag på onsdagen skulle komma till henne med tjejerna och sova över. Emma tycker att det är så roligt att sova hos mormor och vi planerade en myskväll och sen skulle jag och mamma gå ner på stan på torsdagen medan Emma var på förskolan. Som jag skrivit ovan så var ju Ellen så dålig hela onsdagen så det blev inte mycket till myskväll. Emma tittade på film med mamma och jag traskade runt timme efter timme med en skrikandes Ellen. På torsdag morgon gick jag och lämnade Emma på förskolan och gick sedan tillbaka till mamma för att dricka en kopp kaffe innan vi skulle gå ner till stan. När kaffet var uppdrucket och vi precis skulle göra oss iordning för att gå så ringde det på mammas dörr. Det var ett gäng karlar som frågade om de fick komma in och titta på mammas vattenskadade kök mm. (några dagar tidigare hade mamma fått ett meddelande i brevlådan om att hon hade vattenskador som måste fixas till). Karlarna traskade runt och säger sen till mamma att hela köket, hallen och hall-korridoren in till toalett och sovrum måste rivas totalt. Sanden under golven ska sugas upp och bytas ut och eventuellt måste även betongen slitas ut. Alla möbler i dessa rum måste flyttas och de ska sätta igång på måndag (!!!), de ber henne ringa sitt försäkringsbolag för att få en evakueringslägenhet för där kan hon ju inte bo kvar. Mamma har alltså bara några dagar på sig att smälta det hela, att flytta runt alla möbler och prylar samt att hitta någonstans att bo. Nu är det så att min mamma är envis och vill bo kvar hemma medan detta pågår (vi får räkna med minst 4 månader). Hon är alltid välkommen att bo/sova hemma hos oss men hon kommer säkert sova hemma så länge det är möjligt.
I vilket fall som helst så spenderade vi sedan hela resten av veckan med att flytta alla mammas grejer från kök och hallar och fylla hennes vardagsrum och övriga rum med allt. I måndags satte de igång och rev och nu står det tre fläktar och surrar hemma hos henne och vem vet hur länge de ska stå där.
Denna vecka har jag ägnat mest till att få Ellen att komma i fas med maten och kräkningarna. Emma min älskling fyllde 3 år i tisdags och det firade vi med god mat och paketöppning. Egentligen skulle vi haft Emmas kalas förra lördagen men när det blev som det blev hos mamma så fick vi skjuta på det till denna helg istället. Så igår och idag har jag stått och bakat, fixat och planerat inför kalaset imorgon. Egentligen skulle vi hyrt lokal men med så kort varsel så visade det sig att den var upptagen. Vi får alltså tränga in oss alla i vår lilla lägenhet. Jag hoppas på ett fint och bra kalas för min stora tjej! Får uppdatera med bilder sen.
ELLEN
Efter besöket på barnläkarmottagningen förra tisdagen började jag ge Ellen den nya ersättningen som skulle vara bra för hennes reflux. Onsdagen var fylld av skrik och panik från Ellens sida och jag trodde korkat nog att det var feber och onda ben efter sprutorna som hon fått dagen innan. Ellen skrek konstant i 3 timmar på kvällen och somnade tillslut efter att ha skrikit sig till sömns. Natten var lugn och jag trodde det skulle vara bra på torsdagen. Det visade sig att jag hade fel, så fel. Ellen skrek konstant och började krampa och sedan även kvida och gråta i sömnen. Hon sov korta stunder, max 5-10 minuter och bara i min famn. Resten av tiden skrek hon, fasansfulla ylande smärtsamma skrik. När klockan var runt 15 fick jag nog och ringde vårdguiden där jag fick svaret att vi genast måste komma in till barnakuten. Eftersom den nya ersättningen innehöll komjölksprotein och Ellen tidigare visat tecken på allergi mot just det så tyckte hon att det var ganska akut. Jag fick ringa Jimmy som kom och hämtade upp mig och Ellen samtidigt som mamma tog hand om Emma. På akuten blev Ellen undersökt av en suveränt bra läkare. Hon satte sig ner med oss och lät mig berätta hur allt varit från början till slut, hon fick all info jag hade och hon antecknade allt jag sa. Sen tittade hon upp på mig och sa: "Jag känner att ni behöver ha någon som kan ta er under sina vingar, någon som kan åta sig det här fallet och ta itu med det som det ska göras". ÄNTLIGEN någon som kan hjälpa oss! Ellens bvc-sköterska är toppen och har gjort allt som står i hennes makt för att hjälpa oss men hon är ju bara sköterska och kan inte remittera till specialist osv t.ex. Den här läkaren kunde genast hjälpa oss. Efter undersökning och samtal fick Ellen ett lavemang. Sötnosen låg och gullade hela tiden, log och jollrade. Hon brydde sig inte ens om ingreppet. Läkaren sa att det var katastrofalt dumt att skriva ut ett recept till Ellen på ersättning som innehåller komjölk när Ellen uppenbart visat tydliga tecken på att vara allergisk eller överkänslig mot det. När jag berättade om bemötandet på läkarmottagningen blev hon upprörd och tyckte att det var riktigt illa att en barnläkare kunde bete sig så. Vi skulle genast återgå till Nutramigen och absolut inte ge henne något som innehåller komjölk, hon tyckte dessutom att 1ml laktulos var alldeles för snålt och att vi ska ge minst 5ml. I ersättningen skulle vi däremot ha en matsked förtjockningsmedel för att se om kräkningarna blir bättre av det.
Läkaren lovade att höra av sig när hon pratat med mag- och tarmspecialisten på mottagningen och i måndags kom det en kallelse nerdimpande i brevlådan. Kallelsen var till Astrid Lindgrens barnsjukhus gastromottagning på Huddinge sjukhus och vi ska dit den 14 mars, redan nästa vecka alltså. På tisdagen ringde läkaren mig för att höra hur det gått med allt. Jag kunde bara svara att magen är helt bra igen, hon bajsar som hon ska och verkar inte ha ont. Kräkningarna har återgått till som de var innan men blivit något bättre. Hon kräks fortfarande onormalt mycket men inte så mycket som hon gjorde innan vi började med förtjockningsmedel. Läkaren meddelade att vi ska få träffa henne på onsdag och att hon skulle försöka få med sig en dietist också för att se vad vi kan hitta på för att hjälpa Ellen. En surhetsreglerande medicin kan komma på tal. Det återstår att se på onsdag.
MAMMA
Eftersom mamma hade sportlov förra veckan (v.9) så hade vi kommit överens om att jag på onsdagen skulle komma till henne med tjejerna och sova över. Emma tycker att det är så roligt att sova hos mormor och vi planerade en myskväll och sen skulle jag och mamma gå ner på stan på torsdagen medan Emma var på förskolan. Som jag skrivit ovan så var ju Ellen så dålig hela onsdagen så det blev inte mycket till myskväll. Emma tittade på film med mamma och jag traskade runt timme efter timme med en skrikandes Ellen. På torsdag morgon gick jag och lämnade Emma på förskolan och gick sedan tillbaka till mamma för att dricka en kopp kaffe innan vi skulle gå ner till stan. När kaffet var uppdrucket och vi precis skulle göra oss iordning för att gå så ringde det på mammas dörr. Det var ett gäng karlar som frågade om de fick komma in och titta på mammas vattenskadade kök mm. (några dagar tidigare hade mamma fått ett meddelande i brevlådan om att hon hade vattenskador som måste fixas till). Karlarna traskade runt och säger sen till mamma att hela köket, hallen och hall-korridoren in till toalett och sovrum måste rivas totalt. Sanden under golven ska sugas upp och bytas ut och eventuellt måste även betongen slitas ut. Alla möbler i dessa rum måste flyttas och de ska sätta igång på måndag (!!!), de ber henne ringa sitt försäkringsbolag för att få en evakueringslägenhet för där kan hon ju inte bo kvar. Mamma har alltså bara några dagar på sig att smälta det hela, att flytta runt alla möbler och prylar samt att hitta någonstans att bo. Nu är det så att min mamma är envis och vill bo kvar hemma medan detta pågår (vi får räkna med minst 4 månader). Hon är alltid välkommen att bo/sova hemma hos oss men hon kommer säkert sova hemma så länge det är möjligt.
I vilket fall som helst så spenderade vi sedan hela resten av veckan med att flytta alla mammas grejer från kök och hallar och fylla hennes vardagsrum och övriga rum med allt. I måndags satte de igång och rev och nu står det tre fläktar och surrar hemma hos henne och vem vet hur länge de ska stå där.
Denna vecka har jag ägnat mest till att få Ellen att komma i fas med maten och kräkningarna. Emma min älskling fyllde 3 år i tisdags och det firade vi med god mat och paketöppning. Egentligen skulle vi haft Emmas kalas förra lördagen men när det blev som det blev hos mamma så fick vi skjuta på det till denna helg istället. Så igår och idag har jag stått och bakat, fixat och planerat inför kalaset imorgon. Egentligen skulle vi hyrt lokal men med så kort varsel så visade det sig att den var upptagen. Vi får alltså tränga in oss alla i vår lilla lägenhet. Jag hoppas på ett fint och bra kalas för min stora tjej! Får uppdatera med bilder sen.
onsdag 29 februari 2012
Ny diagnos...
Efter att vi provat det mesta fick vi ju för en månad sedan veta av barnläkaren att Ellen har allergi mot komjölksprotein. Vi fick Nutramigen på recept och vi tyckte att det hjälpte lite grann i början. Framförallt mot magen som kom igång lite bättre. Men när kräkningarna för några veckor sedan kom tillbaka och inte alls blivit bättre så började det kännas lite hopplöst. Alltså, jag har inget som helst problem med att Ellen kräks, jag är ju van sen Emma var liten eftersom hon också var "kräkbarn". Men när Ellen kräks ca 5-10 ggr i timmen när hon är vaken så är det inte normalt. På BVC fick jag höra att normalt är när de kräks upp mot 5ggr per dygn och Ellen har nog aldrig någonsin kräkts så lite på ett dygn, inte ens de dagar som jag anser vara kräkfria dagar. BVC-sköterskan reagerade ju starkt vid förra besöket då hon var 2 månader gammal efter att Ellen på en kvart lyckats kräka ner hela mig, hela sig, golvet och skötbädden. Vid gårdagens besök kräktes hon inte alls lika mycket men hon la väl av en 7 småkräkningar på den korta stund vi var inne på rummet. Eftersom barnläkaren på BVC var uppbokad ganska långt fram så ringde hon upp till sjukhuset och bad att få en tid för oss till barnläkarmottagningen. Vi hade tur och fick en tid samma dag, de hade haft en avbokning och jag kunde komma om 3 timmar. Jag fick alltså traska runt en stund på stan och döda tid. Ellen var verkligen inte på humör för att döda så många timmar, hon hade precis fått sina 3-månaderssprutor och hade både ont och började få feber.
Väl på sjukhuset var Ellen i upplösningstillstånd, hon bara gallskrek och en läkare sa (på skämt hoppas jag) "Nä nu får hon sluta skrika, hon skrämmer ju de andra barnen..". I vilket fall som helst fick vi träffa en läkare som på en gång sa att hon inte trodde Ellens problem berodde på någon allergi mot komjölkprotein. Utan att hon har en sjuklig reflux (alltså problem med att för mycket magsyra tränger upp i matstrupen och dessutom kräks upp pga att matstrupens nedre del inte stängs ordentligt, en ofungerande magmun med andra ord). Så, vi fick ny mjölkersättning utskriven som fungerar som förtjockningsmedel i magen. Nu ska vi prova den i tre dagar och under den tiden även föra dagbok på exakt hur mycket hon äter, kräks och bajsar under den tiden. Inte nog med det så ska vi börja ge laktulos 1-1½ml om dagen i minst en månad till då hon ska börja med smakportioner. Då ska vi prova att sluta med laktulosen då den kanske inte längre behövs.
Reflux är något som alla människor har då och då (i form av typ sura uppstötningar och halsbränna). Men hos Ellen är det alltså inte normal reflux utan nåt som heter patologisk eller sjuklig reflux. Om denna diagnos stämmer vet vi inte ännu men det vore ju skönt att få en förklaring på varför Ellen mår såhär. Det återstår att se alltså, först ska utredningen göras klart.
Väl på sjukhuset var Ellen i upplösningstillstånd, hon bara gallskrek och en läkare sa (på skämt hoppas jag) "Nä nu får hon sluta skrika, hon skrämmer ju de andra barnen..". I vilket fall som helst fick vi träffa en läkare som på en gång sa att hon inte trodde Ellens problem berodde på någon allergi mot komjölkprotein. Utan att hon har en sjuklig reflux (alltså problem med att för mycket magsyra tränger upp i matstrupen och dessutom kräks upp pga att matstrupens nedre del inte stängs ordentligt, en ofungerande magmun med andra ord). Så, vi fick ny mjölkersättning utskriven som fungerar som förtjockningsmedel i magen. Nu ska vi prova den i tre dagar och under den tiden även föra dagbok på exakt hur mycket hon äter, kräks och bajsar under den tiden. Inte nog med det så ska vi börja ge laktulos 1-1½ml om dagen i minst en månad till då hon ska börja med smakportioner. Då ska vi prova att sluta med laktulosen då den kanske inte längre behövs.
Reflux är något som alla människor har då och då (i form av typ sura uppstötningar och halsbränna). Men hos Ellen är det alltså inte normal reflux utan nåt som heter patologisk eller sjuklig reflux. Om denna diagnos stämmer vet vi inte ännu men det vore ju skönt att få en förklaring på varför Ellen mår såhär. Det återstår att se alltså, först ska utredningen göras klart.
onsdag 22 februari 2012
Första träningspasset
Nu är första träningspasset avklarat och det känns skönt! Eftersom jag i princip varit orörlig sedan juli månad pga foglossningen så har alla mina muskler och min kondis legat på 0. Att gå en enkel promenad har för mig varit jättesvårt eftersom jag inte haft några krafter alls. Fick tips av min barnmorska att jag skulle vänta med all fysisk aktivitet tills jag kände att jag faktiskt kunde röra på mig igen, att mars var en bra månad att sikta på. Jag har visserligen fuskat på det och gått en hel del långpromenader och det är ju en kamp bara att ta sig fram och tillbaka till Emmas förskola varje dag med barnvagn och Emma i släptåg. Inte nog med en låga konditionen så känner jag fortfarande av foglossningen, mest i bakfogen på höger sida men även lite på vänster. Framfogen har jag inte ont av om man inte trycker på den (och varför skulle man göra det?!)
Nu har jag i vilket fall som helst tränat mitt första (enkla) pass. Vi har ju ett gym i föreningen och Jimmy var och fixade nyckel dit igår. Eftersom mina magmuskler inte gått ihop riktigt ännu efter graviditeten så får jag vänta med att träna magen. Dessutom är det ju inte ens 3 månader sedan jag opererades och de sydde i magmusklerna så det känns tryggast att vänta lite med mag-övningarna. Istället satsar jag nu på att få igång kondisen. Blev löpbandet och cykeln för hela slanten. Jag får börja på noll och arbeta mig uppåt, prova mig fram och se om det finns övningar som jag klarar av och strunta i de jag inte klarar av. Nån stans måste man ju börja.
Nu har jag i vilket fall som helst tränat mitt första (enkla) pass. Vi har ju ett gym i föreningen och Jimmy var och fixade nyckel dit igår. Eftersom mina magmuskler inte gått ihop riktigt ännu efter graviditeten så får jag vänta med att träna magen. Dessutom är det ju inte ens 3 månader sedan jag opererades och de sydde i magmusklerna så det känns tryggast att vänta lite med mag-övningarna. Istället satsar jag nu på att få igång kondisen. Blev löpbandet och cykeln för hela slanten. Jag får börja på noll och arbeta mig uppåt, prova mig fram och se om det finns övningar som jag klarar av och strunta i de jag inte klarar av. Nån stans måste man ju börja.
söndag 19 februari 2012
Tiden går..
Tiden går väldigt fort när man har smått hemma. Jag skrev ju i förra inlägget att vi började friskna till här hemma och det höll sig väl nån dag eller två innan det var igång igen. Emma åkte på influensa och hade feber och väldigt besvärlig hosta i över en vecka och även har Jimmy legat däckad nästan hela veckan. Själv har jag faktiskt klarat mig och känner mig för första gången på mycket länge fullt frisk. När väl afte-blåsorna i halsen försvann så har det inte dykt upp nåt nytt tack och lov!
Förutom alla sjukdomar så rullar livet på här hemma. Trivs så bra med att vara mammaledig och kan njuta av mycket tid med mina tjejer. Eftersom Emma varit mycket sjuk så har hon varit hemma med mig och Ellen nästan hela månaden, har nog bara varit på förskola ett par dagar sen mitten på januari.
Ellen växer och börjar bli mer som en bebis nu. Hon vill gärna sitta med i knät och favoritsysselsättningen är att titta på Emma när hon fjantar sig och att lyssna på när vi sjunger för henne. De senaste dagarna har hon börjat göra riktiga skrattljud, inte så att hon skrattar ett sånt där riktigt helskratt men det kommer ordentliga skrattljud som är så smittsamma. Ellen är precis som sin storasyster en otroligt glad bebis, hon är väldigt sällan arg eller ledsen utan ler mest jämt numera. När vi nu dessutom har gett henne Nutramigen ett tag så har magen börjat bli bättre och bättre vilket såklart gör henne ännu gladare.
Utvecklingsmässigt vet jag inte riktigt vart hon ligger. Emma var ju så vansinnigt tidig med allt och Ellen har fortfarande inte kommit in i något direkt stadium. Hon kan inte lyfta huvudet när hon ligger på mage, hon kan inte vända sig från mage till rygg eller tvärtom, hon kan inte lägga sig på sidan eller liknande heller. Men, vi har verkligen inte bråttom med henne. Det var faktiskt lite jobbigt när Emma var liten och hon var så tidig med allt. Hon ålade sig ju fram redan vid 4 månader och kröp och började säga sina första ord redan vid 5 månader. Alla på BVC häpnade och på 4-månaderskontrollen trodde en läkare att hon var 6 månader. Om Ellen vill vänta och köra lite långsammare utveckling så är jag väldigt nöjd och glad för det!
Blev riktigt upprörd i början på veckan när jag äntligen fick hem beskedet från TryggHansa om Ellens försäkring. Den hade beviljats med "särskilda villkor" pga att hon äter Nutramigen. Jag blir så ledsen för att hon inte ska få ett fullt skydd bara för att hon har allergi. Tycker det är hemskt att de inte kan bevilja bebisar skydd bara för en sån skitgrej. Så, jag har samlat kraft och ska i nästa vecka ta tag i det där och driva det vidare, jag accepterar det inte!
Nu börjar det bli dags att planera inför Emmas födelsedagskalas. Tänk att min lilla tjej fyller tre år om två veckor! Att tiden går så fort! Troligtvis blir det ett enkelt kalas med familjen men jag har inte bestämt vad det sak bjudas på ännu. Lokal måste vi ha i vilket fall som helst eftersom familjen är så stor att vi inte får plats här hemma.
För att uppdatera lite hur det går för mig och Jimmy i vår strävan mot ett nytt liv så kan jag säga att vi nu ligger på -25 kg tillsammans. Jimmy har gått ner 15 och jag har gått ner 10 kg på en och en halv månad nu. Jag kan stolt säga att jag inte har fuskat en endaste gång, och jag känner inte heller något behov av det längre. Vi trivs kanonbra med GI-maten och njuter faktiskt av att följa den här dieten. Det är fortfarande osäkert om vi skulle klara av att "unna oss" något onyttigt i nuläget så det bästa är att låta bli. Faktum är att jag inte ens har något som helst sug av att "unna mig" något heller. Visst, ibland kan jag känna småsug efter onyttigheter och det är ibland lite tufft att på kalas vara tvungen att helt tacka nej till allt som bjuds. Jag är rädd att om jag t.ex. tar en bulle så kommer jag att trigga igång det där hemska beroendet igen och det känns bara dumt (med tanke på att jag inte ens är sugen på bullar längre). Det är liksom inte värt det att äta sånt bara för att man bjuds och inte vill vara oartig och tacka nej.
Tyvärr har inte motionen varit den bästa senaste tiden. Dels pga alla sjukdomar och dels pga det trista vädret. Men det ska väl bli bättre och bättre nu när vi går mot ljusare tider.
Idag ska jag ta med mig mina tjejer och hälsa på mamma som fyller år imorgon. Jimmy får vara kvar hemma och ligga och krya på sig i soffan och njuta av ensamheten en stund. Imorgon ska jag förmodligen ta mig ner till jobbet och hälsa på vilket ska bli trevligt. Var där senast när Ellen bara var 3 veckor och nu är hon ju nästan 3 månader. Stora tjejen!
Förutom alla sjukdomar så rullar livet på här hemma. Trivs så bra med att vara mammaledig och kan njuta av mycket tid med mina tjejer. Eftersom Emma varit mycket sjuk så har hon varit hemma med mig och Ellen nästan hela månaden, har nog bara varit på förskola ett par dagar sen mitten på januari.
Ellen växer och börjar bli mer som en bebis nu. Hon vill gärna sitta med i knät och favoritsysselsättningen är att titta på Emma när hon fjantar sig och att lyssna på när vi sjunger för henne. De senaste dagarna har hon börjat göra riktiga skrattljud, inte så att hon skrattar ett sånt där riktigt helskratt men det kommer ordentliga skrattljud som är så smittsamma. Ellen är precis som sin storasyster en otroligt glad bebis, hon är väldigt sällan arg eller ledsen utan ler mest jämt numera. När vi nu dessutom har gett henne Nutramigen ett tag så har magen börjat bli bättre och bättre vilket såklart gör henne ännu gladare.
Utvecklingsmässigt vet jag inte riktigt vart hon ligger. Emma var ju så vansinnigt tidig med allt och Ellen har fortfarande inte kommit in i något direkt stadium. Hon kan inte lyfta huvudet när hon ligger på mage, hon kan inte vända sig från mage till rygg eller tvärtom, hon kan inte lägga sig på sidan eller liknande heller. Men, vi har verkligen inte bråttom med henne. Det var faktiskt lite jobbigt när Emma var liten och hon var så tidig med allt. Hon ålade sig ju fram redan vid 4 månader och kröp och började säga sina första ord redan vid 5 månader. Alla på BVC häpnade och på 4-månaderskontrollen trodde en läkare att hon var 6 månader. Om Ellen vill vänta och köra lite långsammare utveckling så är jag väldigt nöjd och glad för det!
Blev riktigt upprörd i början på veckan när jag äntligen fick hem beskedet från TryggHansa om Ellens försäkring. Den hade beviljats med "särskilda villkor" pga att hon äter Nutramigen. Jag blir så ledsen för att hon inte ska få ett fullt skydd bara för att hon har allergi. Tycker det är hemskt att de inte kan bevilja bebisar skydd bara för en sån skitgrej. Så, jag har samlat kraft och ska i nästa vecka ta tag i det där och driva det vidare, jag accepterar det inte!
Nu börjar det bli dags att planera inför Emmas födelsedagskalas. Tänk att min lilla tjej fyller tre år om två veckor! Att tiden går så fort! Troligtvis blir det ett enkelt kalas med familjen men jag har inte bestämt vad det sak bjudas på ännu. Lokal måste vi ha i vilket fall som helst eftersom familjen är så stor att vi inte får plats här hemma.
För att uppdatera lite hur det går för mig och Jimmy i vår strävan mot ett nytt liv så kan jag säga att vi nu ligger på -25 kg tillsammans. Jimmy har gått ner 15 och jag har gått ner 10 kg på en och en halv månad nu. Jag kan stolt säga att jag inte har fuskat en endaste gång, och jag känner inte heller något behov av det längre. Vi trivs kanonbra med GI-maten och njuter faktiskt av att följa den här dieten. Det är fortfarande osäkert om vi skulle klara av att "unna oss" något onyttigt i nuläget så det bästa är att låta bli. Faktum är att jag inte ens har något som helst sug av att "unna mig" något heller. Visst, ibland kan jag känna småsug efter onyttigheter och det är ibland lite tufft att på kalas vara tvungen att helt tacka nej till allt som bjuds. Jag är rädd att om jag t.ex. tar en bulle så kommer jag att trigga igång det där hemska beroendet igen och det känns bara dumt (med tanke på att jag inte ens är sugen på bullar längre). Det är liksom inte värt det att äta sånt bara för att man bjuds och inte vill vara oartig och tacka nej.
Tyvärr har inte motionen varit den bästa senaste tiden. Dels pga alla sjukdomar och dels pga det trista vädret. Men det ska väl bli bättre och bättre nu när vi går mot ljusare tider.
Idag ska jag ta med mig mina tjejer och hälsa på mamma som fyller år imorgon. Jimmy får vara kvar hemma och ligga och krya på sig i soffan och njuta av ensamheten en stund. Imorgon ska jag förmodligen ta mig ner till jobbet och hälsa på vilket ska bli trevligt. Var där senast när Ellen bara var 3 veckor och nu är hon ju nästan 3 månader. Stora tjejen!
måndag 6 februari 2012
Sakta men säkert...
Sakta men säkert börjar vi tillfriskna här hemma från alla de sjukdomar som härjat fritt den senaste månaden. Vi har väl mer eller mindre varit halvkrassliga allihopa (utom Jimmy) ända sen Ellen föddes men den sista månaden har det varit en riktig sjukstuga här hemma. Allt började med att Emma kräktes när hon var på besök hemma hos sin farmor. I samband med det upptäckte vi ett fult sår under underläppen på Emma som vi trodde var skavsår från nappen. Det läkte men strax därefter dök ett nytt likadant sår upp i mungipan och det var uppenbart impetigo. Impetigon i mungipan kom av att Emma rivit sönder en vattkoppa vilket vi dagen efter förstod då det började ploppa upp prickar lite här och var på hela hennes kropp, värst i ansiktet. Efter det fick jag halsfluss och ytterligare några dagar senare blev Ellen sjuk och Jimmy började kräkas. Jag blev snabbt bättre från halsflussen men då dök afte upp istället, på värsta tänkbara stället..i svalget!! Emmas koppor börjar försvinna nu men hon har fortfarande några i ansiktet som hon kliat sönder. Bara hoppas att det inte kommer några nya nu så hon får gå tillbaka till förskolan, hon har saknat förskolan så enormt mycket de här 2½ veckorna hon fått vara hemma.
Även Ellen börjar bli bättre nu från sin förkylning. Det var ett tag riktigt läskigt när hon var så snorig att hon inte kunde andas ordentligt på natten. Jag var tvungen att ligga vaken och lyssna så att hon verkligen andades och tittade till henne konstant för att se så hon mådde bra. Hon är fortfarande snorig men inte så hon får några större andningssvårigheter av det.
För att skriva om något roligare så har jag och Jimmy tillsammans gått ner 18kg på 4 veckor. Vi kör en kombination av GI-mat och måltidsersättare. Det funkar väldigt bra och vi känner båda att den värsta abstinensen är borta. Självklart får man sug ibland men inget som gör någon skada. Vi har dock inte vågat unna oss något ännu som kan störa, vi är för rädda för återfall. Litar inte på att jag skulle klara av någon form av gott just nu, det skulle bara trigga suget.
Ytterligare en sak som hänt sen sist jag skrev är att vi fått bukt med Ellens allergi mot komjölksprotein. Vid 2-månaderskontrollen visade det sig att hon inte gått upp så mycket och det är ju inte så konstigt med tanke på hur mycket hon kräktes. Det sprutade och sprutade och jag fick byta kläder hur många gånger som helst om dagen. Dessutom bajsade hon inte som hon skulle och mådde jättedåligt av det under lång tid. Vi fick med oss en burk Nutramigen hem från BVC och den räckte till 4 dagar. Under dessa 4 dagar märkte vi en enorm skillnad på Ellen. Hon kräktes inte lika mycket och framförallt så kom magen igång som det skulle, hon bajsade och mådde bra! När burken var slut var vi tvungna att återgå till NAN bifidus och samma morgon som jag gav henne sin första måltid med den så kräktes hon som en gris igen. Hon kräktes så enormt mycket att vi inte ens kunde gå utanför dörren den dagen. Sen slutade magen fungera och hon fick magknip igen. Väl på läkarbesök så kunde läkaren konstatera att hon hade en klar allergi mot komjölksprotein och vi fick recept utskrivet på Nutramigen. Numera äter Ellen Nutramigen och mår som en prinsessa. Vi har inte varit på BVC sen 2-månaderskontrollen och vet inte hur hennes vikt ser ut men jag skulle gissa på att hon säkert gått upp ett helt kilo sen sist. Hon har fläskat till sig ordentligt nu när hon får behålla maten. Visst kräks hon fortfarande ganska mycket men nu är det mer normalt och går inte att jämföra med hur det var förut.
Nu har vi också börjat planera sommaren och semestern lite smått. Vi har ju ganska mycket pengar i presentkort på ticket.se som vi nu måste utnyttja (går ut i september i år). Vi hade förra året planerat att åka till Danmark några dagar men eftersom Jimmy fick nytt jobb och därmed väldigt kort semester samt att jag var gravid och mådde pyton så blev det aldrig av. Så Danmarksresan blir av i sommar i stället. Vi åker ner till Ingevallstorp först och stannar där några dagar, åker sen vidare till Danmark för att spendera 3 dygn där och sen tillbaka till Ingevallstorp igen. Det är allt vi har råd med men det blir perfekt! Väl i Ingevallstorp planerar jag också att ta med mig Lina till Gekås på en ny shoppingrunda. Denna gång ska vi nog kunna ta oss igenom hela butiken vilket vi aldrig klarade förra sommaren. Hade ju redan då svår foglossning och klarade tyvärr inte av allt det jag ville. Nu är jag dundertaggad och ska snart börja planera inköpslista så jag vet vad som ska inhandlas! I sommar hoppas jag även på flera fina dagar i Ingevallstorp, vi har ju chans till en längre semester tillsammans nu när vi kan fördela föräldradagarna lite.
Även Ellen börjar bli bättre nu från sin förkylning. Det var ett tag riktigt läskigt när hon var så snorig att hon inte kunde andas ordentligt på natten. Jag var tvungen att ligga vaken och lyssna så att hon verkligen andades och tittade till henne konstant för att se så hon mådde bra. Hon är fortfarande snorig men inte så hon får några större andningssvårigheter av det.
För att skriva om något roligare så har jag och Jimmy tillsammans gått ner 18kg på 4 veckor. Vi kör en kombination av GI-mat och måltidsersättare. Det funkar väldigt bra och vi känner båda att den värsta abstinensen är borta. Självklart får man sug ibland men inget som gör någon skada. Vi har dock inte vågat unna oss något ännu som kan störa, vi är för rädda för återfall. Litar inte på att jag skulle klara av någon form av gott just nu, det skulle bara trigga suget.
Ytterligare en sak som hänt sen sist jag skrev är att vi fått bukt med Ellens allergi mot komjölksprotein. Vid 2-månaderskontrollen visade det sig att hon inte gått upp så mycket och det är ju inte så konstigt med tanke på hur mycket hon kräktes. Det sprutade och sprutade och jag fick byta kläder hur många gånger som helst om dagen. Dessutom bajsade hon inte som hon skulle och mådde jättedåligt av det under lång tid. Vi fick med oss en burk Nutramigen hem från BVC och den räckte till 4 dagar. Under dessa 4 dagar märkte vi en enorm skillnad på Ellen. Hon kräktes inte lika mycket och framförallt så kom magen igång som det skulle, hon bajsade och mådde bra! När burken var slut var vi tvungna att återgå till NAN bifidus och samma morgon som jag gav henne sin första måltid med den så kräktes hon som en gris igen. Hon kräktes så enormt mycket att vi inte ens kunde gå utanför dörren den dagen. Sen slutade magen fungera och hon fick magknip igen. Väl på läkarbesök så kunde läkaren konstatera att hon hade en klar allergi mot komjölksprotein och vi fick recept utskrivet på Nutramigen. Numera äter Ellen Nutramigen och mår som en prinsessa. Vi har inte varit på BVC sen 2-månaderskontrollen och vet inte hur hennes vikt ser ut men jag skulle gissa på att hon säkert gått upp ett helt kilo sen sist. Hon har fläskat till sig ordentligt nu när hon får behålla maten. Visst kräks hon fortfarande ganska mycket men nu är det mer normalt och går inte att jämföra med hur det var förut.
Nu har vi också börjat planera sommaren och semestern lite smått. Vi har ju ganska mycket pengar i presentkort på ticket.se som vi nu måste utnyttja (går ut i september i år). Vi hade förra året planerat att åka till Danmark några dagar men eftersom Jimmy fick nytt jobb och därmed väldigt kort semester samt att jag var gravid och mådde pyton så blev det aldrig av. Så Danmarksresan blir av i sommar i stället. Vi åker ner till Ingevallstorp först och stannar där några dagar, åker sen vidare till Danmark för att spendera 3 dygn där och sen tillbaka till Ingevallstorp igen. Det är allt vi har råd med men det blir perfekt! Väl i Ingevallstorp planerar jag också att ta med mig Lina till Gekås på en ny shoppingrunda. Denna gång ska vi nog kunna ta oss igenom hela butiken vilket vi aldrig klarade förra sommaren. Hade ju redan då svår foglossning och klarade tyvärr inte av allt det jag ville. Nu är jag dundertaggad och ska snart börja planera inköpslista så jag vet vad som ska inhandlas! I sommar hoppas jag även på flera fina dagar i Ingevallstorp, vi har ju chans till en längre semester tillsammans nu när vi kan fördela föräldradagarna lite.
tisdag 10 januari 2012
Spontanbesök till Ingevallstorp
Efter nyår gav jag mig iväg med tjejerna till Johan, Lina och Molly i Ingevallstorp. Först var det tänkt att jag skulle stanna två nätter och åka hem tillsammans med mamma. Men eftersom det kändes som att jag ville ha mer tid tillsammans med dem så bestämde jag mig för att stanna ytterligare några dagar. Allt som allt blev det 5 dagar och 5 nätter nere i Småland. En underbar minisemester som som vanligt bjöd på underbart god mat, trevligt sällskap och sena kvällar. Lina var ledig på fredagen så då blev det lite korvgrillning över öppen eld ute på tomten, tänk vad god grillad korv kan bli! Emma njöt varenda sekund under vår minisemester. Hon spenderade mesta tiden med att leka med kusin Molly och morbror Johan som förövrigt alltid är väldigt kul att leka med då han oftast hittar på massa bus. Molly hade blivit så stor och nu kunde Emma och Molly leka med varandra på ett annat sätt än tidigare, det var jättekul att se.
Sen blev det lördag och det var dags att åka hem. Tänk att 5 dagar kan gå så himla fort när man är där nere. Brukar alltid kännas lite sorgligt att åka hem men denna gång kändes det extra mycket. Att jag vantrivs där vi bor nu är ingen hemlighet och det blir så mycket mer påtagligt när man varit på besök i Ingevallstorp. Jag vill inget hellre än att få flytta ut på landet och skapa en trygg miljö för hela vår familj. Som vanligt när vi kommer på besök så måste man ju kolla in bostadsmarknaden i närområdet och som vanligt kan man hitta många fina drömhus tänkbara att flytta till. Jag skulle gärna släppa allt och flytta imorgon om vi bara hade den möjligheten. Men drömmen lever vidare och en dag ska det bli verklighet, kommer aldrig släppa tanken.
Väl hemma igen var det bara att kasta sig in i duschen, snabbada Ellen och Emma och sen ge sig iväg hem till mamma på storkalas. Kalaset blev som vanligt väldigt trevligt även om jag tycker det blev lite intensivt och kortvarigt. Kusinerna fick chans att leka och busa tillsammans och vi vuxna fick frossa i god mat. Själv kunde jag inte riktigt njuta så mycket av kalaset eftersom jag tidigare under eftermiddagen dragit på mig kraftig huvudvärk i kombination med att jag åkt på en riktig brakförkylning nere i småland under natten. Mådde riktigt risigt framåt kvällen och hade feber när vi kom hem.
På söndagen tog jag sovmorgon till 9:30 och ringde sedan till vårdguiden för att fråga det sår som uppstått i kanten på snittärret. I torsdags upptäckte jag att det blödde i snittärret och när jag tvättat rent såg jag en glipa på en halv centimeter på högra sidan av ärret. Blev ju självklart lite nervös över detta men tänkte att jag ändå inte kunde göra något åt det när jag var i småland. Så jag väntade alltså till söndagen då jag var hemma. Vårdguiden kopplade mig vidare till närakuten som bokade in mig på en tid samma dag. Väl där tittade de på såret och kunde konstatera att det inte var infekterat även om det hade varat en hel del. De plåstrade om mig och gav mig 2 förband som jag kunde använda hemma. Det enda jag behöver göra är att tvätta noga med alsolsprit, lufta och sen plåstra om så kommer glipan gå ihop igen. Troligtvis hade snittet spruckit upp då en del av operationstråden velat komma ut. Egentligen ska tråden lösas upp i kroppen men när den inte riktigt gör det vill den komma ut och då händer sånt där. Sjuksköterskan som undersökte mig hittade en liten bit tråd som hon plockade bort innan hon la om såret.
På måndagen började det blöda och vara från vänstra sidan av ärret precis där knuten suttit så jag tittade efter och mycket riktigt kom även en tråd ut där också. Men eftersom jag kunde plocka bort tråden på en gång och tvätta rent så blev det aldrig varken någon glipa eller något sår. Nu är det bara att vänta på att glipan på höger sida ska läka ihop för nu vill jag verkligen kunna bada badkar igen. Hatar att duscha då jag får utslag över hela kroppen och torkar ut så väldans.
Ellen växer och frodas, hon är inte sådär späd längre som de är när de är helt nyfödda. Men just nu är hon inne i en period då hon äter dåligt. Hon mest leker med flaskan utan att äta nåt. Om man envisas lite suger hon i sig maten men kräks snabbt upp den igen. Bajsandet har dock blivit lite bättre efter all medicin. Senaste dagarna har hon bajsat en gång om dagen, sent på kvällen, så nu har vi provat att sluta med medicinen och se vad som händer. Jag gillar inte att behöva ge massa medicin, det bästa vore ju om hon fick träna på att bajsa själv.
Nu är Ellen lite arg och hungrig så det är bäst jag går och gör lite mat till henne. Får se om hon äter den här gången.
Sen blev det lördag och det var dags att åka hem. Tänk att 5 dagar kan gå så himla fort när man är där nere. Brukar alltid kännas lite sorgligt att åka hem men denna gång kändes det extra mycket. Att jag vantrivs där vi bor nu är ingen hemlighet och det blir så mycket mer påtagligt när man varit på besök i Ingevallstorp. Jag vill inget hellre än att få flytta ut på landet och skapa en trygg miljö för hela vår familj. Som vanligt när vi kommer på besök så måste man ju kolla in bostadsmarknaden i närområdet och som vanligt kan man hitta många fina drömhus tänkbara att flytta till. Jag skulle gärna släppa allt och flytta imorgon om vi bara hade den möjligheten. Men drömmen lever vidare och en dag ska det bli verklighet, kommer aldrig släppa tanken.
Väl hemma igen var det bara att kasta sig in i duschen, snabbada Ellen och Emma och sen ge sig iväg hem till mamma på storkalas. Kalaset blev som vanligt väldigt trevligt även om jag tycker det blev lite intensivt och kortvarigt. Kusinerna fick chans att leka och busa tillsammans och vi vuxna fick frossa i god mat. Själv kunde jag inte riktigt njuta så mycket av kalaset eftersom jag tidigare under eftermiddagen dragit på mig kraftig huvudvärk i kombination med att jag åkt på en riktig brakförkylning nere i småland under natten. Mådde riktigt risigt framåt kvällen och hade feber när vi kom hem.
På söndagen tog jag sovmorgon till 9:30 och ringde sedan till vårdguiden för att fråga det sår som uppstått i kanten på snittärret. I torsdags upptäckte jag att det blödde i snittärret och när jag tvättat rent såg jag en glipa på en halv centimeter på högra sidan av ärret. Blev ju självklart lite nervös över detta men tänkte att jag ändå inte kunde göra något åt det när jag var i småland. Så jag väntade alltså till söndagen då jag var hemma. Vårdguiden kopplade mig vidare till närakuten som bokade in mig på en tid samma dag. Väl där tittade de på såret och kunde konstatera att det inte var infekterat även om det hade varat en hel del. De plåstrade om mig och gav mig 2 förband som jag kunde använda hemma. Det enda jag behöver göra är att tvätta noga med alsolsprit, lufta och sen plåstra om så kommer glipan gå ihop igen. Troligtvis hade snittet spruckit upp då en del av operationstråden velat komma ut. Egentligen ska tråden lösas upp i kroppen men när den inte riktigt gör det vill den komma ut och då händer sånt där. Sjuksköterskan som undersökte mig hittade en liten bit tråd som hon plockade bort innan hon la om såret.
På måndagen började det blöda och vara från vänstra sidan av ärret precis där knuten suttit så jag tittade efter och mycket riktigt kom även en tråd ut där också. Men eftersom jag kunde plocka bort tråden på en gång och tvätta rent så blev det aldrig varken någon glipa eller något sår. Nu är det bara att vänta på att glipan på höger sida ska läka ihop för nu vill jag verkligen kunna bada badkar igen. Hatar att duscha då jag får utslag över hela kroppen och torkar ut så väldans.
Ellen växer och frodas, hon är inte sådär späd längre som de är när de är helt nyfödda. Men just nu är hon inne i en period då hon äter dåligt. Hon mest leker med flaskan utan att äta nåt. Om man envisas lite suger hon i sig maten men kräks snabbt upp den igen. Bajsandet har dock blivit lite bättre efter all medicin. Senaste dagarna har hon bajsat en gång om dagen, sent på kvällen, så nu har vi provat att sluta med medicinen och se vad som händer. Jag gillar inte att behöva ge massa medicin, det bästa vore ju om hon fick träna på att bajsa själv.
Nu är Ellen lite arg och hungrig så det är bäst jag går och gör lite mat till henne. Får se om hon äter den här gången.
söndag 1 januari 2012
Gott Nytt År!
Så var återigen ett intensivt år till ända. Vi hoppas att 2012 blir ett lite lugnare år efter att vi haft ett par intensiva år tidigare.
Gårdagen firades i all enkelhet i hemmets lugn. Mamma kom förbi och vi gjorde tacos och åt chokladmousse till efterrätt. Ellen sov lagom medan vi åt och sen började en lite besvärligare period. Hon gallskrek i princip hela kvällen från 19-tiden fram till ca 23:45 när hon äntligen somnade med undantag för en kort sovpaus i min famn någonstans där mitt i mellan. Trots Ellens missnöje så blev kvällen ändå lugn och vi var alla på väg att kasta in handduken och gå och sova redan vid 21:30. Kändes väldigt långt med att vänta ytterligare 2½ timme innan 12-slaget. Emma orkade fram till kl 22 då hon själv bad att få en blöja och ville gå och lägga sig. Vi andra höll oss ändå vakna och skålade in det nya året på balkongen. Det var supergott med ett glas vitt vin till maten och ett glas skumpa till 12-slaget, det räckte alldeles utmärkt för mig som inte druckit någon alkohol på 10 månader.
Igår bestämde jag mig för att fly bort några dagar, imorgon tar jag med mig mina små tjejer och åker till Ingevallstorp medan Jimmy blir kvar hemma för att jobba. Det ska bli skönt att få komma iväg lite och jag har ju saknat Johan, Lina och Molly så mycket. Så nu är det dags att börja packa lite inför resan.
Gårdagen firades i all enkelhet i hemmets lugn. Mamma kom förbi och vi gjorde tacos och åt chokladmousse till efterrätt. Ellen sov lagom medan vi åt och sen började en lite besvärligare period. Hon gallskrek i princip hela kvällen från 19-tiden fram till ca 23:45 när hon äntligen somnade med undantag för en kort sovpaus i min famn någonstans där mitt i mellan. Trots Ellens missnöje så blev kvällen ändå lugn och vi var alla på väg att kasta in handduken och gå och sova redan vid 21:30. Kändes väldigt långt med att vänta ytterligare 2½ timme innan 12-slaget. Emma orkade fram till kl 22 då hon själv bad att få en blöja och ville gå och lägga sig. Vi andra höll oss ändå vakna och skålade in det nya året på balkongen. Det var supergott med ett glas vitt vin till maten och ett glas skumpa till 12-slaget, det räckte alldeles utmärkt för mig som inte druckit någon alkohol på 10 månader.
Igår bestämde jag mig för att fly bort några dagar, imorgon tar jag med mig mina små tjejer och åker till Ingevallstorp medan Jimmy blir kvar hemma för att jobba. Det ska bli skönt att få komma iväg lite och jag har ju saknat Johan, Lina och Molly så mycket. Så nu är det dags att börja packa lite inför resan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)