Trots smärtor och sega dagar så går ändå veckorna förvånansvärt fort! Känns som att det var igår jag var i v.20 och nu är jag helt plötsligt i v.32! Mitt humör svänger oerhört nu, börjar bli lite irriterad på de här gravidhormonerna. Ena stunden är jag totalt neddeppad och vill bara dra nåt gammalt över mig, aldrig ta mig ur sängen utan bara dra täcket över huvudet och låtsas att jag inte finns. Sen helt plötsligt så blir jag superpositiv och kastar mig upp ur sängen, börjar fixa och dona och städa och laga mat tills kroppen säger ifrån och jag bara lämnar allt jag påbörjat och går och deppar i sängen/soffan igen. Jag har lärt mig att inte starta några projekt som jag inte kan fixa på max 10 minuter. Annars är risken att jag inte kan fullfölja och då blir jag bara mer deppig.
Idag är en riktigt dålig dag för fogarna, men det visste jag att det skulle bli. Hade en lång dag igår där jag först var ute i stugan på arbetsdag och stapplade runt på mina kryckor. Arbetade självklart inget alls men det var tillräckligt att gå ett par varv och stå upprätt så länge som jag gjorde. Vi var hemma till 12:30 då jag bara dunsade ner i soffan och i princip låg parkerad där fram till 14:30 då mamma kom och tittade in. Då reste jag mig upp i sittande position fram till 16-tiden då jag och min syster bestämde oss för att gå ut i lekparken med Emma och Linnea. Tyvärr finns inga bänkar i vår lekpark så jag fick stå och hänga på mina kryckor den mesta tiden. Lyckades sitta en stund i trappen upp till rutschkanan också men det var inte direkt bekvämt. Men, det var skönt att få komma ut i det fina vädret och Emma och Linnea var så glada och lekte så fint så där blev vi kvar till klockan nästan var 6. Visserligen var jag parkerad liggandes i soffan hela resten av kvällen men smällen kom hårt idag ändå.
Vi skulle behöva åka till skopunkten för att köpa nya skor till Emma idag men vi får se om jag klarar det. Får vänta till i eftermiddag i så fall.
För att prata lite om pyret då..
Jag tror att h*n kanske har vänt på sig nu. Jag känner nämligen hicka långt ner och buffarna kommer nästan bara högt upp numera. Kan vara ett tecken på att h*n vänt sig och ligger "rätt". Men, det lär visa sig när jag ska till barnmorskan på onsdag, då ska hon känna hur pyret ligger. Är ändå ett stort kanske ännu för jag känner fortfarande hårda tydliga sparkar från något litet (typ en fot eller hand) som slår hårt mot bäckenet på höger sida samt mot blygdbenet. Vilket förövrigt gör in i helvete ont pga foglossningen. Ofta kommer dessa sparkar i samband med hårda stora buffar mot solarplexus.
Jag har nu svårt att sitta rak i ryggen eller framåtböjd. Måste luta mig lite bakåt hela tiden för att inte tappa andan. Pyret buffar och bökar väldigt mycket precis mot solarplexus och jag kan ofta känna något stort och runt som trycker på där (hoppas att det är en rumpa och inte ett huvud). Pyret vill uppenbarligen ha lite mer plats där inne och det börjar nog bli lite trångt. Enligt statistiken här till höger är ju liten hela 43 cm lång och det är ju nästan fullvuxen längd!! Nästan 2 kg tung dessutom.
En annan kul grej som jag inte känner igen/kommer ihåg från förra graviditeten är att pyret darrar. Jag kan helt plötsligt känna världens darr eller väldigt snabba rytmiska trumslag. Känns skitskumt! Nästan som om pyret blir förbannat där inne och bara matar på slag mot en punkt för att tala om att jag ska ändra ställning eller dyl. Lite lustigt är det i alla fall och jag ska fråga min bm Ulrika om det på onsdag.
Glöm inte att rösta om det blir en flicka eller pojke, ni som inte gjort det. Spänningen är olidlig då det står 4-4 just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar