115 dagar är riktigt lång tid känns det som. Hade jag gått in i v. 33 idag istället för v. 23 så hade jag haft full förståelse för mina smärtor och min trötthet. Men jag är ju bara halvvägs och det är väldigt deprimerande faktiskt. I morgon ska jag göra ett försök att ringa mödravården för att prata om det här med smärtan. Jag orkar nämligen inte mycket mer.
Nä, för att försöka vara lite positiv en stund så kan jag berätta lite om Pyret:
Lilla Pyret hickar och sparkas för fullt. Börjar alltid sparkas om man kittlar den lite under/på fötterna, det är kul! Jag tror att Pyret också har börjat köra lite stretching där inne i magen för ibland så känner jag hur fötterna pressar så hårt mot magen att det känns som att de ska ploppa ut när som helst. Nu kan man också se hur magen rör sig när Pyret sparkas. Den här plutten är precis lika livlig som sin storasyster var så här tidigt i graviditeten. När jag var gravid med Emma i v.25 och var inlagd på Huddinge efter den där bilolyckan så stod barnmorskorna på kö för att se och känna på min mage eftersom det var så väldans mycket tydlig rörelse även utanpå magen. Så, historien upprepar sig, jag har en lika livlig bebis denna gång..hur ska det gå när den väl är ute? ojoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar