115 dagar är riktigt lång tid känns det som. Hade jag gått in i v. 33 idag istället för v. 23 så hade jag haft full förståelse för mina smärtor och min trötthet. Men jag är ju bara halvvägs och det är väldigt deprimerande faktiskt. I morgon ska jag göra ett försök att ringa mödravården för att prata om det här med smärtan. Jag orkar nämligen inte mycket mer.
Nä, för att försöka vara lite positiv en stund så kan jag berätta lite om Pyret:
Lilla Pyret hickar och sparkas för fullt. Börjar alltid sparkas om man kittlar den lite under/på fötterna, det är kul! Jag tror att Pyret också har börjat köra lite stretching där inne i magen för ibland så känner jag hur fötterna pressar så hårt mot magen att det känns som att de ska ploppa ut när som helst. Nu kan man också se hur magen rör sig när Pyret sparkas. Den här plutten är precis lika livlig som sin storasyster var så här tidigt i graviditeten. När jag var gravid med Emma i v.25 och var inlagd på Huddinge efter den där bilolyckan så stod barnmorskorna på kö för att se och känna på min mage eftersom det var så väldans mycket tydlig rörelse även utanpå magen. Så, historien upprepar sig, jag har en lika livlig bebis denna gång..hur ska det gå när den väl är ute? ojoj.
söndag 31 juli 2011
fredag 29 juli 2011
Smärta, trötthet och tårar...
Följande inlägg är väldigt färgat av min just nu mycket negativa inställning. Så, läs inte om det inte är så att ni faktiskt orkar med mitt negativa bladder och tycka synd om mig själv-snack. Men jag måste ändå skriva hur min första arbetsvecka efter semestern har varit och behöver för min egen skull få skriva ut lite. Så, ta det för vad det är helt enkelt.
Idag är det äntligen fredag och jag har kommit hem från jobbet välbehållen utan att behöva gå hem gråtandes med myrsteg. Jimmy kom nämligen och hämtade mig och Emma idag med bil och det var nog det skönaste på hela veckan, att få sitta i bilen hem och slippa gå längre än från garaget till porten. Är så oändligt tacksam för den möjligheten.
I måndags hade jag en kort dag och det var jätteskönt. Jättekul att vara tillbaka på jobbet och perfekt med lite mjukstart såhär i semestertider. Jag har gjort några förändringar i hur jag arbetar den här veckan. Självklart har jag varken ställt upp eller ner stolarna och jag har inte heller lyft ett enda av barnen. Jag har i möjligaste mån undvikit att böja mig ner för att plocka upp saker från golvet men det har inte riktigt funkat så bra ändå. Men, grejen med mitt yrke är att man hela tiden gör saker i impuls och saker sker alltid snabbt och på en gång. På en förskola händer det saker och det händer saker hela tiden. Ett barn ramlar och skrapar knät, ett barn vill ha hjälp att knyta skorna, ett barn vill bli gungat, ett barn är törstig, ett barn behöver hjälp på pottan, ett barn behöver torkas, ett barn är ledset och behöver kramas, osv... Det tar aldrig slut och det pågår hela dagen tillsammans med den övriga verksamhet som vi bedriver på en förskola.
Hur ska jag varje gång något barn behöver hjälp med något som kräver att jag gör en rörelse som gör ont kunna stå och titta på eller gå iväg för att hämta någon annan personal som kan göra det åt mig? Om ett barn faller och skrapar knät så är det ju impulsmässigt så att jag går/springer fram, böjer mig ner, lyfter upp barnet på benen och kramar om. Det skulle väl vem fan som helst göra?! Inte säger jag till barnet att vänta lite nu, jag ska bara gå och leta efter en annan personal som kan hjälpa dig upp. Inte heller kan jag sitta på en bekväm stol hela dagarna och peka åt mina kollegor vad de ska göra. Jag funkar inte så och det funkar inte att göra så på ett jobb som mitt. Vad gör jag i så fall där? För att jag ska kunna sköta mitt jobb som förskollärare så måste jag kunna göra många av dessa rörelser som gör ont, annars gör jag inte mitt jobb och kan lika gärna vara hemma. Jag är ingen tillgång om jag inte gör mitt jobb. Därför biter jag ihop och gör saker ändå, trots att jag ibland måste bita mig i läppen av smärta.
I måndags gick det som sagt bra, då hade jag en kort dag och hann inte få sådär ont så att man inte kan göra annat än gråta. Men, tisdag, onsdag och torsdag har jag alla dagar gått hem med myrsteg och en sådan smärta så att jag faktiskt gått och gråtit nästan hela vägen hem. Jag lider inte bara av fogarna och ligamenten, jag har även svår smärta i ländryggen och har under den här veckan fått väldigt ont i magen, runt naveln, framförallt på höger sida snett ovanför naveln. Jag har dessutom hela veckan haft sammandragningar som framåt kvällen blivit mer täta och smärtsamma. Sammandragningar är vanligt men ska väl inte vara smärtsamma så här tidigt i en graviditet? Utöver dessa krämpor har jag även problem med kraftig smärta och svullnad i vänster ben och till viss del även i höger arm. Värst var det tis-ons-tors. Idag har jag faktiskt inte haft ont alls i varken ben eller arm (än så länge).
Varje kväll när jag går och lägger mig så väntar jag in att Pyret börjar sparka lite så jag känner att den lever. Är ju självklart orolig för all den här smärtan och hur den kan påverka Pyret. Nätterna har sedan varit långa pga ligamentsmärtorna. Jag kan inte vända på mig i sängen och varje gång jag måste gå upp och kissa (vilket är hundrasjuttielva gånger per natt) så är smärtan så total att jag måste bita mig i läppen. Dessutom så kan jag inte gå rakt utan vinglar som om jag vore full tills jag äntligen ligger i sängen igen. Istället för att alltså vakna smärtfri vilket jag gjort tidigare under semestern så vaknar jag till smärta och krämpor, något som inte direkt kommer bli bättre under dagen.
Det är väl en jävla tur att jag bara haft kraftig huvudvärk två av dessa fem dagar för annars hade jag väl gått under.
Är det så här det är/ska vara när man är gravid? Är det jag som är sjåpig? Eller, har jag ovanligt mycket krämpor och problem under mina graviditeter? Många man pratar med kan få en att tro att man bara gör sig till, förstår inte alls att jag har ont och vaddå, det är ju bara att ta en alvedon då. Jag känner att jag är på bristningsgränsen för vad jag klarar av, sen om jag är sjåpig eller inte vet jag inte. Jag kanske helt enkelt är så jävla svag att jag inte klarar av den här typen av påfrestning som en graviditet innebär.
Jag kan bli så fruktansvärt trött på alla de kvinnor som talar/talat om för mig att det är så underbart att vara gravid och alla de fina historier om hur enkelt det är att vara gravid och föda barn gör mig spyfärdig. Uppenbarligen är ju inte alla graviditeter lika och olika människor är olika anpassade för att vara gravida och föda barn. Kan inte tänka mig att det är så jävla underbart för alla.
Missförstå mig inte, det är underbart att vara gravid..det är det finaste som finns och lyckan är total när det gäller det lilla Pyret som växer i min mage och som jag älskat redan sedan dag 1. Hur man än vänder och vrider på det så är det ju värt det alla gånger. Tacksam är jag även att det har ett slut. Att jag om några månader får hålla Pyret i famnen istället (med alla bekymmer som kommer då istället). Men att vara gravid är ju inte alltid en dans på rosa små moln, det innebär även mycket av det jag beskrivit ovan och det är man ju inte så himla lycklig över.
Idag är det äntligen fredag och jag har kommit hem från jobbet välbehållen utan att behöva gå hem gråtandes med myrsteg. Jimmy kom nämligen och hämtade mig och Emma idag med bil och det var nog det skönaste på hela veckan, att få sitta i bilen hem och slippa gå längre än från garaget till porten. Är så oändligt tacksam för den möjligheten.
I måndags hade jag en kort dag och det var jätteskönt. Jättekul att vara tillbaka på jobbet och perfekt med lite mjukstart såhär i semestertider. Jag har gjort några förändringar i hur jag arbetar den här veckan. Självklart har jag varken ställt upp eller ner stolarna och jag har inte heller lyft ett enda av barnen. Jag har i möjligaste mån undvikit att böja mig ner för att plocka upp saker från golvet men det har inte riktigt funkat så bra ändå. Men, grejen med mitt yrke är att man hela tiden gör saker i impuls och saker sker alltid snabbt och på en gång. På en förskola händer det saker och det händer saker hela tiden. Ett barn ramlar och skrapar knät, ett barn vill ha hjälp att knyta skorna, ett barn vill bli gungat, ett barn är törstig, ett barn behöver hjälp på pottan, ett barn behöver torkas, ett barn är ledset och behöver kramas, osv... Det tar aldrig slut och det pågår hela dagen tillsammans med den övriga verksamhet som vi bedriver på en förskola.
Hur ska jag varje gång något barn behöver hjälp med något som kräver att jag gör en rörelse som gör ont kunna stå och titta på eller gå iväg för att hämta någon annan personal som kan göra det åt mig? Om ett barn faller och skrapar knät så är det ju impulsmässigt så att jag går/springer fram, böjer mig ner, lyfter upp barnet på benen och kramar om. Det skulle väl vem fan som helst göra?! Inte säger jag till barnet att vänta lite nu, jag ska bara gå och leta efter en annan personal som kan hjälpa dig upp. Inte heller kan jag sitta på en bekväm stol hela dagarna och peka åt mina kollegor vad de ska göra. Jag funkar inte så och det funkar inte att göra så på ett jobb som mitt. Vad gör jag i så fall där? För att jag ska kunna sköta mitt jobb som förskollärare så måste jag kunna göra många av dessa rörelser som gör ont, annars gör jag inte mitt jobb och kan lika gärna vara hemma. Jag är ingen tillgång om jag inte gör mitt jobb. Därför biter jag ihop och gör saker ändå, trots att jag ibland måste bita mig i läppen av smärta.
I måndags gick det som sagt bra, då hade jag en kort dag och hann inte få sådär ont så att man inte kan göra annat än gråta. Men, tisdag, onsdag och torsdag har jag alla dagar gått hem med myrsteg och en sådan smärta så att jag faktiskt gått och gråtit nästan hela vägen hem. Jag lider inte bara av fogarna och ligamenten, jag har även svår smärta i ländryggen och har under den här veckan fått väldigt ont i magen, runt naveln, framförallt på höger sida snett ovanför naveln. Jag har dessutom hela veckan haft sammandragningar som framåt kvällen blivit mer täta och smärtsamma. Sammandragningar är vanligt men ska väl inte vara smärtsamma så här tidigt i en graviditet? Utöver dessa krämpor har jag även problem med kraftig smärta och svullnad i vänster ben och till viss del även i höger arm. Värst var det tis-ons-tors. Idag har jag faktiskt inte haft ont alls i varken ben eller arm (än så länge).
Varje kväll när jag går och lägger mig så väntar jag in att Pyret börjar sparka lite så jag känner att den lever. Är ju självklart orolig för all den här smärtan och hur den kan påverka Pyret. Nätterna har sedan varit långa pga ligamentsmärtorna. Jag kan inte vända på mig i sängen och varje gång jag måste gå upp och kissa (vilket är hundrasjuttielva gånger per natt) så är smärtan så total att jag måste bita mig i läppen. Dessutom så kan jag inte gå rakt utan vinglar som om jag vore full tills jag äntligen ligger i sängen igen. Istället för att alltså vakna smärtfri vilket jag gjort tidigare under semestern så vaknar jag till smärta och krämpor, något som inte direkt kommer bli bättre under dagen.
Det är väl en jävla tur att jag bara haft kraftig huvudvärk två av dessa fem dagar för annars hade jag väl gått under.
Är det så här det är/ska vara när man är gravid? Är det jag som är sjåpig? Eller, har jag ovanligt mycket krämpor och problem under mina graviditeter? Många man pratar med kan få en att tro att man bara gör sig till, förstår inte alls att jag har ont och vaddå, det är ju bara att ta en alvedon då. Jag känner att jag är på bristningsgränsen för vad jag klarar av, sen om jag är sjåpig eller inte vet jag inte. Jag kanske helt enkelt är så jävla svag att jag inte klarar av den här typen av påfrestning som en graviditet innebär.
Jag kan bli så fruktansvärt trött på alla de kvinnor som talar/talat om för mig att det är så underbart att vara gravid och alla de fina historier om hur enkelt det är att vara gravid och föda barn gör mig spyfärdig. Uppenbarligen är ju inte alla graviditeter lika och olika människor är olika anpassade för att vara gravida och föda barn. Kan inte tänka mig att det är så jävla underbart för alla.
Missförstå mig inte, det är underbart att vara gravid..det är det finaste som finns och lyckan är total när det gäller det lilla Pyret som växer i min mage och som jag älskat redan sedan dag 1. Hur man än vänder och vrider på det så är det ju värt det alla gånger. Tacksam är jag även att det har ett slut. Att jag om några månader får hålla Pyret i famnen istället (med alla bekymmer som kommer då istället). Men att vara gravid är ju inte alltid en dans på rosa små moln, det innebär även mycket av det jag beskrivit ovan och det är man ju inte så himla lycklig över.
söndag 24 juli 2011
Nu börjar allvaret igen..
Nu är min 5 veckors långa semester till ända. I morgon börjar allvaret igen och med besked. Har öppning på min första dag efter semestern vilket egentligen känns mer skönt än segt. Jobbigt att gå upp tidigt men jag slutar ju tidigt då också! Tänkte se till att vara på jobbet vid 6-tiden så jag har lite tid att skaffa mig koll på läget innan vi öppnar. Samtidigt som det känn oerhört ledsamt att semestern är slut så är det skönt att komma igång igen, jag älskar ju att arbeta och det är skönt att komma tillbaka till rutinerna.
Bara be till gudarna att fogarna håller och att det ska fungera bra att jobba trots det onda.
Bara be till gudarna att fogarna håller och att det ska fungera bra att jobba trots det onda.
fredag 22 juli 2011
Vilken enorm lättnad!!
Även om jag fått det bekräftat och utlovat så kändes det så skönt när kallelsen damp ner i brevlådan idag. Hade inte alls väntat mig att det skulle gå så här fort och eftersom jag är en sjukt pessimistisk människa så kan jag aldrig tro nåt förrän jag ser det oavsett hur många löften jag får. Det är idag 2 ½ vecka sedan jag var på läkarbesöket på specialistmödravården på Huddinge sjukhus och läkaren själv tog upp frågan om planerat snitt. Helt oväntat eftersom jag var där i ett helt annat ärende. På barnmorskemottagningen här i Södertälje hade jag fått beskedet att planerat snitt diskuteras inte förrän i v.30 tidigast så jag hade väl bara accepterat det och inte funderat så mycket mer på det. Men när läkaren på Huddinge föreslog mig att överväga planerat snitt så kändes det så bra, för bra för att vara sant nästan. Min BM här i Södertälje sa till mig att läkaren hade uttryckt sig luddigt i journalen och att vi ändå skulle vara noga med att hålla koll på att jag fick en kallelse.
Men, så kom posten nyss och där låg det ett brev från Karolinska universitetssjukhuset och jag började genast fundera på vad det kunde vara. Blev först lite irriterad när jag tänkte att det kanske var en kallelse från endokrinen då jag inte alls har lust att gå på nytt läkarbesök där så snart igen efter senaste. Men det första jag läser när jag öppnar brevet är följande: Det planerade kejsarsnittet är beräknat till torsdag 24 november 2011. Jag vänder på pappret och läser högst upp: Kallelse planerat kejsarsnitt. När jag läser detta så faller jag genast i gråt, bara står där mitt på köksgolvet och grinar av lättnad. Måste läsa om kallelsen minst 4 gånger innan jag kan tro att det faktiskt är sant.
Så, nu är det klart! Emmas lillasyster eller lillebror kommer att födas någon gång under torsdagen den 24 november på Huddinge sjukhus. Anledningen till att det blir Huddinge sjukhus beror på att jag har en riskgraviditet och att de har bättre neonatal-avdelning där samt andra specialist-avdelningar som kan ta hand om mig och barnet bättre när det är fött.
Just nu känns allt bara så overkligt. Kan inte fatta att det har gått så här snabbt, enkelt och smidigt. Jag vet ju hur jobbig en sån här process kan vara och det är ju inte alltid det går så här enkelt. Inte alla som ens får ett snitt trots att de har anledning att vilja ha ett.
Men, så kom posten nyss och där låg det ett brev från Karolinska universitetssjukhuset och jag började genast fundera på vad det kunde vara. Blev först lite irriterad när jag tänkte att det kanske var en kallelse från endokrinen då jag inte alls har lust att gå på nytt läkarbesök där så snart igen efter senaste. Men det första jag läser när jag öppnar brevet är följande: Det planerade kejsarsnittet är beräknat till torsdag 24 november 2011. Jag vänder på pappret och läser högst upp: Kallelse planerat kejsarsnitt. När jag läser detta så faller jag genast i gråt, bara står där mitt på köksgolvet och grinar av lättnad. Måste läsa om kallelsen minst 4 gånger innan jag kan tro att det faktiskt är sant.
Så, nu är det klart! Emmas lillasyster eller lillebror kommer att födas någon gång under torsdagen den 24 november på Huddinge sjukhus. Anledningen till att det blir Huddinge sjukhus beror på att jag har en riskgraviditet och att de har bättre neonatal-avdelning där samt andra specialist-avdelningar som kan ta hand om mig och barnet bättre när det är fött.
Just nu känns allt bara så overkligt. Kan inte fatta att det har gått så här snabbt, enkelt och smidigt. Jag vet ju hur jobbig en sån här process kan vara och det är ju inte alltid det går så här enkelt. Inte alla som ens får ett snitt trots att de har anledning att vilja ha ett.
torsdag 21 juli 2011
Snälla lilla Pyret...
Efter ett par dagar/någon vecka av trevliga men intensiva sparkar mot högra sidan av magen så har Pyret startat spela fotboll med min blåsa igen. Jag var så nöjd och njöt verkligen av varje spark tidigare. Har kunnat ligga flera timmar på kvällarna och känna sparkarna utanpå magen och på så sätt (i en gravid kvinnas sjuka fantasi) kunnat kommunicera med lilla Pyret. Men, sen igår kväll så har alla sparkar riktats mot min blåsa igen. Ytterst obehagligt och stundtals smärtsamt! Jag känner mig kissnödig precis hela tiden och varje gång jag sätter mig ner så sparkas det för fullt så att jag nästan måste resa på mig igen av obehag/smärta.
Så, snälla snälla lilla Pyret, sluta med det där nu och börja sparka lite högre upp istället!
Idag har regnet öst ner precis hela dagen. Efter det fantastiska vädret igår så valde jag och Emma att ligga över ute i stugan inatt. Emma sov dåligt och vaknade redan vid 6. Då regnade det inte men vi var kvar inne ändå, åt lite frukost och jag drack kaffe. Men sen började det regna och vi kunde inte göra mycket annat än att sitta fast inne i stugan. När det var kris för att springa på toa stötte jag ihop med Hugo som tog med sig Emma till deras stuga där vi sedan samlades i regnet. Mia bakade bröd som Hugo sen bakade på grillen, det blev en fantastisk god frukost! Klockan var närmare kvart i 11 innan mamma kom ut för att hämta hem mig och Emma. Då var vi bra trötta på regnet och Emma klättrade på väggarna.
Väl hemma blev det nytt kok, den här gången i form av körsbärskräm och körsbärssylt. Hade även med mig ytterligare 3 liter bönor som jag ännu inte orkat ta hand om. Får bli morgondagens nöje. Nu är jag så trött på alla bär att jag spyr. Men, vet att det finns massa kvar ute i stugan. Dessutom finns massa annat som måste tas hand om också.
Så, snälla snälla lilla Pyret, sluta med det där nu och börja sparka lite högre upp istället!
Idag har regnet öst ner precis hela dagen. Efter det fantastiska vädret igår så valde jag och Emma att ligga över ute i stugan inatt. Emma sov dåligt och vaknade redan vid 6. Då regnade det inte men vi var kvar inne ändå, åt lite frukost och jag drack kaffe. Men sen började det regna och vi kunde inte göra mycket annat än att sitta fast inne i stugan. När det var kris för att springa på toa stötte jag ihop med Hugo som tog med sig Emma till deras stuga där vi sedan samlades i regnet. Mia bakade bröd som Hugo sen bakade på grillen, det blev en fantastisk god frukost! Klockan var närmare kvart i 11 innan mamma kom ut för att hämta hem mig och Emma. Då var vi bra trötta på regnet och Emma klättrade på väggarna.
Väl hemma blev det nytt kok, den här gången i form av körsbärskräm och körsbärssylt. Hade även med mig ytterligare 3 liter bönor som jag ännu inte orkat ta hand om. Får bli morgondagens nöje. Nu är jag så trött på alla bär att jag spyr. Men, vet att det finns massa kvar ute i stugan. Dessutom finns massa annat som måste tas hand om också.
tisdag 19 juli 2011
Ännu mer saftkok..
Pust.. har precis börjat få undan lite efter gårdagens och morgonens saftkok.
Igår var jag, mamma och Emma ute i stugan och plockade av en del körsbär. Vi hann plocka ca 27 liter innan himlen öppnade sig och regnet började ösa ner. Vi hade visserligen inte kunnat plockar mer eftersom man måste ta hand om alla bär på en gång. Skulle tro att det är ca 30-40 liter bär kvar på träden att plocka men det får bli en annan dag.
Mamma tog med sig 5 liter hem och jag tog resterande 22 liter (Mamma har redan kokat upp drygt 25 liter körsbär innan). När jag kom hem igår så var det dags att ta hand om alla bär. Fick koka sur saft på allt i 2 omgångar och det blev drygt 11 liter avrunnen sur saft. 8 liter fick jag ösa upp i plastburkar och ställa in i frysen och 3 liter sparade jag till att koka saft på nu på morgonen. Jag hade bara 5 flaskor kvar så jag kunde inte koka mer än så.
Så, nu på morgonen har jag kokat färdig saft på det jag lämnade igår kväll och det blev precis så att jag fyllde alla 5 flaskor. Så, nu är halva kylskåpet fullt med saft av olika sorter och ena frysen är fylld av sur saft som jag kan koka senare när jag har fler flaskor.
Idag ska jag iväg till sjukgymnasten för att kontrollera min foglossning. Efter det måste jag ta en sväng förbi sjukhuset och ta nya tyreoidea-prover. Mamma kommer förbi för att sitta barnvakt under tiden jag är borta.
Igår var jag, mamma och Emma ute i stugan och plockade av en del körsbär. Vi hann plocka ca 27 liter innan himlen öppnade sig och regnet började ösa ner. Vi hade visserligen inte kunnat plockar mer eftersom man måste ta hand om alla bär på en gång. Skulle tro att det är ca 30-40 liter bär kvar på träden att plocka men det får bli en annan dag.
Mamma tog med sig 5 liter hem och jag tog resterande 22 liter (Mamma har redan kokat upp drygt 25 liter körsbär innan). När jag kom hem igår så var det dags att ta hand om alla bär. Fick koka sur saft på allt i 2 omgångar och det blev drygt 11 liter avrunnen sur saft. 8 liter fick jag ösa upp i plastburkar och ställa in i frysen och 3 liter sparade jag till att koka saft på nu på morgonen. Jag hade bara 5 flaskor kvar så jag kunde inte koka mer än så.
Så, nu på morgonen har jag kokat färdig saft på det jag lämnade igår kväll och det blev precis så att jag fyllde alla 5 flaskor. Så, nu är halva kylskåpet fullt med saft av olika sorter och ena frysen är fylld av sur saft som jag kan koka senare när jag har fler flaskor.
Idag ska jag iväg till sjukgymnasten för att kontrollera min foglossning. Efter det måste jag ta en sväng förbi sjukhuset och ta nya tyreoidea-prover. Mamma kommer förbi för att sitta barnvakt under tiden jag är borta.
söndag 17 juli 2011
Pyret ger sig till känna..
Idag går jag in i v.21 och Pyret lever rövare mest hela tiden. Det har hänt så mycket den sista tiden och jag har nästan svårt att förstå att det ändå är så lång tid kvar till förlossningen. Tycker ändå att det är ganska skönt att det är ett tag kvar, har inte alls sådär bråttom som jag hade första graviditeten.
Pyret rör på sig mer och mer nu. Sparkarna blir bara tydligare och tydligare och nu de senaste två veckorna har det varit ordentliga kickar. Ett tag så var sparkarna så obekväma att jag höll på att bli tokig. Den hade fått för sig att spela fotboll med min blåsa och sparkade väldigt långt ner. Nu, de senaste dagarna har den rört sig lite uppåt tack och lov. Uppenbarligen har Pyret hittat ett mysigt ställe att ligga på i magen för den ligger hela tiden med huvudet precis till vänster om naveln och benen är långt ner till höger om naveln. Så, alla sparkar kommer inom samma område hela tiden. Har hittills inte känt en enda spark till vänster om naveln.
I torsdags när jag la mig för att vila några minuter efter allt bärplockande så satte Pyret igång ordentligt. För första gången kunde jag känna sparkarna på utsidan av magen! Det är alltid lika överväldigande när en ny fas träder i kraft i graviditeten. Trodde att det skulle dröja något tills jag kände nåt igen utanpå magen men redan på fredagskvällen när jag och Jimmy hade gått och lagt oss kom de där hårda kickarna igen. Jimmy kunde tydligt känna ett par sparkar utanpå magen. Fantastiskt!
Pyret rör på sig mer och mer nu. Sparkarna blir bara tydligare och tydligare och nu de senaste två veckorna har det varit ordentliga kickar. Ett tag så var sparkarna så obekväma att jag höll på att bli tokig. Den hade fått för sig att spela fotboll med min blåsa och sparkade väldigt långt ner. Nu, de senaste dagarna har den rört sig lite uppåt tack och lov. Uppenbarligen har Pyret hittat ett mysigt ställe att ligga på i magen för den ligger hela tiden med huvudet precis till vänster om naveln och benen är långt ner till höger om naveln. Så, alla sparkar kommer inom samma område hela tiden. Har hittills inte känt en enda spark till vänster om naveln.
I torsdags när jag la mig för att vila några minuter efter allt bärplockande så satte Pyret igång ordentligt. För första gången kunde jag känna sparkarna på utsidan av magen! Det är alltid lika överväldigande när en ny fas träder i kraft i graviditeten. Trodde att det skulle dröja något tills jag kände nåt igen utanpå magen men redan på fredagskvällen när jag och Jimmy hade gått och lagt oss kom de där hårda kickarna igen. Jimmy kunde tydligt känna ett par sparkar utanpå magen. Fantastiskt!
lördag 16 juli 2011
Volvo s80
Det blev en bil idag! Inte alls väntat och det var inte alls meningen att det skulle gå såhär fort. Men, Jimmy hittade den här bilen igår på nätet och vi hade turen med oss att den fanns i Södertälje. Vi åkte för att kika lite på den idag och för att höra om vi hade möjlighet att byta in vår bil vid eventuellt köp.
När vi kom fram till bilhandlaren så såg vi genast en Ford Mondeo som stod utanför, den var hur fin som helst och det var ett riktigt bra pris på den. Vi började genast känna att den här bilen kanske är bättre, det var ju ändå mer av en familjebil. Men, när bilhandlaren slog upp portarna och släppte in oss för att titta på bilarna föll blicken genast på den underbart snygga Volvon. Handlaren kände nog vår upphetsning och lotsade oss genast dit för att förklara hur fantastiskt priset var för just den bilen. Jag kunde inte annat än hålla med honom faktiskt för bilen hade allt. Full servicebok, all service gjord på bilia, kamremmen var nybytt och den hade bara gått 14000 mil. Vi hade innan sagt att vi inte skulle köpa en bil som var äldre än 2000, den här var årsmodell 01 tack och lov.
Bilhandlaren erbjöd sig också att köpa in vår bil, fantastiskt tyckte vi som bara ville bli av med den där skrothögen. Ett tag hade vi tom övervägt att ta den till skroten och nu kunde vi få 3000 för den. Visst, det var inte mycket pengar men bättre det än ingenting, vi hade ju fått körförbud på den inom några dagar och då hade det i princip varit kört att få nåt för den alls.
Summan av kardemumman var alltså att vi åkte dit i vår Skoda Octavia och vi åkte hem i en Volvo s80. Allting ordnat och klart!
När vi kom fram till bilhandlaren så såg vi genast en Ford Mondeo som stod utanför, den var hur fin som helst och det var ett riktigt bra pris på den. Vi började genast känna att den här bilen kanske är bättre, det var ju ändå mer av en familjebil. Men, när bilhandlaren slog upp portarna och släppte in oss för att titta på bilarna föll blicken genast på den underbart snygga Volvon. Handlaren kände nog vår upphetsning och lotsade oss genast dit för att förklara hur fantastiskt priset var för just den bilen. Jag kunde inte annat än hålla med honom faktiskt för bilen hade allt. Full servicebok, all service gjord på bilia, kamremmen var nybytt och den hade bara gått 14000 mil. Vi hade innan sagt att vi inte skulle köpa en bil som var äldre än 2000, den här var årsmodell 01 tack och lov.
Bilhandlaren erbjöd sig också att köpa in vår bil, fantastiskt tyckte vi som bara ville bli av med den där skrothögen. Ett tag hade vi tom övervägt att ta den till skroten och nu kunde vi få 3000 för den. Visst, det var inte mycket pengar men bättre det än ingenting, vi hade ju fått körförbud på den inom några dagar och då hade det i princip varit kört att få nåt för den alls.
Summan av kardemumman var alltså att vi åkte dit i vår Skoda Octavia och vi åkte hem i en Volvo s80. Allting ordnat och klart!
Saftkok och biljakt
Igår spenderade jag halva dagen framför spisen och kokade svartvinbärssaft. Det blev 7 stora flaskor denna gång. Så nu har jag halva kylskåpet fyllt med hemmagjord saft i olika smaker. Att koka just svartvinbär är det värsta, det blir så förbannat kladdigt överallt. Igår stod jag också och förvällde alla bönor jag plockat i torsdags och det blev en hel del att frysa in.
När jag var klar med allt kokande åkte jag och mamma ner på stan och jag gjorde något jag aldrig gjort förut, jag handlade på polarn och pyret. De hade 50% rea och jag hittade en body till novemberbebisen och en tunn kofta till Emma. Vi var också till KappAhl och utnyttjade rabatten jag fick från Alltförföräldrar. Hämtade ut 2 par babysockor och en babybody gratis och köpte lite annat smått och gott till pyret. Vi har ju mycket kläder från när Emma var nyfödd men där är mycket rosa och dessutom är det nästan bara kläder i storlek 56. Vi behöver lite fler könsneutrala kläder i storlek 50. Men nu har vi nog så vi klarar oss.
Idag ska vi ut på biljakt. Vi har funderat mycket till och från hur vi ska göra med det här med bilen. Det finns några fina begagnade bilar här i Södertälje som vi ska åka och titta på. Volvo ligger just nu högst upp på listan över alternativ men vi får se.
När jag var klar med allt kokande åkte jag och mamma ner på stan och jag gjorde något jag aldrig gjort förut, jag handlade på polarn och pyret. De hade 50% rea och jag hittade en body till novemberbebisen och en tunn kofta till Emma. Vi var också till KappAhl och utnyttjade rabatten jag fick från Alltförföräldrar. Hämtade ut 2 par babysockor och en babybody gratis och köpte lite annat smått och gott till pyret. Vi har ju mycket kläder från när Emma var nyfödd men där är mycket rosa och dessutom är det nästan bara kläder i storlek 56. Vi behöver lite fler könsneutrala kläder i storlek 50. Men nu har vi nog så vi klarar oss.
Idag ska vi ut på biljakt. Vi har funderat mycket till och från hur vi ska göra med det här med bilen. Det finns några fina begagnade bilar här i Södertälje som vi ska åka och titta på. Volvo ligger just nu högst upp på listan över alternativ men vi får se.
torsdag 14 juli 2011
Underbara söta lilla flicka
Igår fick jag träffa en så otroligt söt liten tös, 1 dag gammal. Var och hälsade på min bror och hans fru på sjukhuset där de fått en helt underbart söt liten flicka. Hon var så liten och oskyldig och sov lugnt hela tiden hos sin farmor och faster (jag alltså).
Man blir återigen påmind om hur det var då för snart 2½ år sedan när man låg där själv med en liten gaphals i famnen. Emma sov aldrig under bb-tiden, den enda gången hon sov var när hon låg under lampan och solade (hon hade gulsot). Själv sov jag inte en blund under de 4 dygn vi låg på bb, vi var så förbannat korkade att vi inte tog familjerum så jag fick jobba mig igenom de tuffa nätterna helt själv, trots att jag knappt kunde gå och än mindre bära efter mitt snitt. Sista natten bara grät jag konstant eftersom jag hade sån migrän av all sömnbrist, barnmorskorna och läkarna sa att de inte kunde göra nåt åt saken då jag redan åt maxdos av alvedon och voltaren pga. snittet. När Jimmy kom vid 9 på morgonen möttes han av ett vrak, han gick ut och hämtade en stor kopp svart kaffe och tvingade mig dricka det. Jag har nog aldrig druckit så gott kaffe och han fick gå ut och hämta 2 koppar till. Sen blev det genast bättre i huvudet, lagom till att vi skulle få åka hem!
Väl hemma var det ju aldrig något problem direkt, visst..Emma skrek och mådde dåligt av min mjölk i ca en månad men då var man i alla fall hemma och kunde hjälpas åt på nätterna också.
Efter att ha sett den lilla flickan igår så börjar man även längta extra mycket tills jag ligger där själv igen. Att jag den här gången har fått ett löfte om planerat snitt gör att jag känner att eftertiden kommer bli betydligt bättre denna gång. Den här gången ska jag också skriva ett tydligt förlossningsbrev, det gjorde jag aldrig förra gången eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle skriva. Nu vet jag precis vad jag inte vill vara med om igen och vad jag faktiskt kräver att jag ska få den här gången som jag inte fick förra.
Idag ska jag och Emma åka med mamma ut till stugan, vi har nu varit hemma i tre dagar och håller på att klättra på väggarna. Längtar efter att få komma ut och dessutom så har jag massa att skörda där ute. De svarta vinbären är mer än mogna och måste plockas nu, helst igår! Jag har nog en hel massa bönor som måste plockas också. Det händer mycket på ett par dagar och jag har ju inte varit där sen i söndags. Vi får se om vi ligger över inatt.
Man blir återigen påmind om hur det var då för snart 2½ år sedan när man låg där själv med en liten gaphals i famnen. Emma sov aldrig under bb-tiden, den enda gången hon sov var när hon låg under lampan och solade (hon hade gulsot). Själv sov jag inte en blund under de 4 dygn vi låg på bb, vi var så förbannat korkade att vi inte tog familjerum så jag fick jobba mig igenom de tuffa nätterna helt själv, trots att jag knappt kunde gå och än mindre bära efter mitt snitt. Sista natten bara grät jag konstant eftersom jag hade sån migrän av all sömnbrist, barnmorskorna och läkarna sa att de inte kunde göra nåt åt saken då jag redan åt maxdos av alvedon och voltaren pga. snittet. När Jimmy kom vid 9 på morgonen möttes han av ett vrak, han gick ut och hämtade en stor kopp svart kaffe och tvingade mig dricka det. Jag har nog aldrig druckit så gott kaffe och han fick gå ut och hämta 2 koppar till. Sen blev det genast bättre i huvudet, lagom till att vi skulle få åka hem!
Väl hemma var det ju aldrig något problem direkt, visst..Emma skrek och mådde dåligt av min mjölk i ca en månad men då var man i alla fall hemma och kunde hjälpas åt på nätterna också.
Efter att ha sett den lilla flickan igår så börjar man även längta extra mycket tills jag ligger där själv igen. Att jag den här gången har fått ett löfte om planerat snitt gör att jag känner att eftertiden kommer bli betydligt bättre denna gång. Den här gången ska jag också skriva ett tydligt förlossningsbrev, det gjorde jag aldrig förra gången eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle skriva. Nu vet jag precis vad jag inte vill vara med om igen och vad jag faktiskt kräver att jag ska få den här gången som jag inte fick förra.
Idag ska jag och Emma åka med mamma ut till stugan, vi har nu varit hemma i tre dagar och håller på att klättra på väggarna. Längtar efter att få komma ut och dessutom så har jag massa att skörda där ute. De svarta vinbären är mer än mogna och måste plockas nu, helst igår! Jag har nog en hel massa bönor som måste plockas också. Det händer mycket på ett par dagar och jag har ju inte varit där sen i söndags. Vi får se om vi ligger över inatt.
onsdag 13 juli 2011
Sista dödsrycket...
Nu står det klart..det finns inget mer vi kan göra nu..vi har gett upp allt hopp.
Den förbannade bilen har gjort sitt, nu ska den bort! I över ett år har vi försökt fixa till den så att den inte ska släppa ut för mycket skit i naturen. Efter många, långa, dyra och totalt meningslösa försök till reparation så har vi istället för att få en fungerande bil ständigt hittat nya fel och problem som måste lösas.
Nu, på fjärde misslyckade försöket att få den att gå igenom en besiktning så har vi en vecka på oss att besluta dess öde. Faktum är att om en vecka så står vi här utan bil. Vi måste ställa av bilen med körförbud och sedan försöka sälja den för vad som helst vi kan få för den. Vad som händer sen återstår att se. Någon ny bil lär det ju inte bli på ett tag framöver, det är ju inte så att vi direkt badar i pengar. Vi vet ändå inte ännu vad vi letar efter.
Den förbannade bilen har gjort sitt, nu ska den bort! I över ett år har vi försökt fixa till den så att den inte ska släppa ut för mycket skit i naturen. Efter många, långa, dyra och totalt meningslösa försök till reparation så har vi istället för att få en fungerande bil ständigt hittat nya fel och problem som måste lösas.
Nu, på fjärde misslyckade försöket att få den att gå igenom en besiktning så har vi en vecka på oss att besluta dess öde. Faktum är att om en vecka så står vi här utan bil. Vi måste ställa av bilen med körförbud och sedan försöka sälja den för vad som helst vi kan få för den. Vad som händer sen återstår att se. Någon ny bil lär det ju inte bli på ett tag framöver, det är ju inte så att vi direkt badar i pengar. Vi vet ändå inte ännu vad vi letar efter.
Första inlägget...
Tänk att även jag föll för trycket och skapade en blogg. Har väl kunnat konstatera att mina statusuppdateringar på facebook bara blir längre och längre och ja, allt det jag vill få sagt får ju inte plats där. Med andra ord, jag har alltid mycket att säga om mycket och min berättarglädje är nästan sjuklig. Så, tillfället kan ju inte bli mycket bättre än just nu när jag faktiskt har så mycket att berätta om.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)