Efter att vi provat det mesta fick vi ju för en månad sedan veta av barnläkaren att Ellen har allergi mot komjölksprotein. Vi fick Nutramigen på recept och vi tyckte att det hjälpte lite grann i början. Framförallt mot magen som kom igång lite bättre. Men när kräkningarna för några veckor sedan kom tillbaka och inte alls blivit bättre så började det kännas lite hopplöst. Alltså, jag har inget som helst problem med att Ellen kräks, jag är ju van sen Emma var liten eftersom hon också var "kräkbarn". Men när Ellen kräks ca 5-10 ggr i timmen när hon är vaken så är det inte normalt. På BVC fick jag höra att normalt är när de kräks upp mot 5ggr per dygn och Ellen har nog aldrig någonsin kräkts så lite på ett dygn, inte ens de dagar som jag anser vara kräkfria dagar. BVC-sköterskan reagerade ju starkt vid förra besöket då hon var 2 månader gammal efter att Ellen på en kvart lyckats kräka ner hela mig, hela sig, golvet och skötbädden. Vid gårdagens besök kräktes hon inte alls lika mycket men hon la väl av en 7 småkräkningar på den korta stund vi var inne på rummet. Eftersom barnläkaren på BVC var uppbokad ganska långt fram så ringde hon upp till sjukhuset och bad att få en tid för oss till barnläkarmottagningen. Vi hade tur och fick en tid samma dag, de hade haft en avbokning och jag kunde komma om 3 timmar. Jag fick alltså traska runt en stund på stan och döda tid. Ellen var verkligen inte på humör för att döda så många timmar, hon hade precis fått sina 3-månaderssprutor och hade både ont och började få feber.
Väl på sjukhuset var Ellen i upplösningstillstånd, hon bara gallskrek och en läkare sa (på skämt hoppas jag) "Nä nu får hon sluta skrika, hon skrämmer ju de andra barnen..". I vilket fall som helst fick vi träffa en läkare som på en gång sa att hon inte trodde Ellens problem berodde på någon allergi mot komjölkprotein. Utan att hon har en sjuklig reflux (alltså problem med att för mycket magsyra tränger upp i matstrupen och dessutom kräks upp pga att matstrupens nedre del inte stängs ordentligt, en ofungerande magmun med andra ord). Så, vi fick ny mjölkersättning utskriven som fungerar som förtjockningsmedel i magen. Nu ska vi prova den i tre dagar och under den tiden även föra dagbok på exakt hur mycket hon äter, kräks och bajsar under den tiden. Inte nog med det så ska vi börja ge laktulos 1-1½ml om dagen i minst en månad till då hon ska börja med smakportioner. Då ska vi prova att sluta med laktulosen då den kanske inte längre behövs.
Reflux är något som alla människor har då och då (i form av typ sura uppstötningar och halsbränna). Men hos Ellen är det alltså inte normal reflux utan nåt som heter patologisk eller sjuklig reflux. Om denna diagnos stämmer vet vi inte ännu men det vore ju skönt att få en förklaring på varför Ellen mår såhär. Det återstår att se alltså, först ska utredningen göras klart.
onsdag 29 februari 2012
onsdag 22 februari 2012
Första träningspasset
Nu är första träningspasset avklarat och det känns skönt! Eftersom jag i princip varit orörlig sedan juli månad pga foglossningen så har alla mina muskler och min kondis legat på 0. Att gå en enkel promenad har för mig varit jättesvårt eftersom jag inte haft några krafter alls. Fick tips av min barnmorska att jag skulle vänta med all fysisk aktivitet tills jag kände att jag faktiskt kunde röra på mig igen, att mars var en bra månad att sikta på. Jag har visserligen fuskat på det och gått en hel del långpromenader och det är ju en kamp bara att ta sig fram och tillbaka till Emmas förskola varje dag med barnvagn och Emma i släptåg. Inte nog med en låga konditionen så känner jag fortfarande av foglossningen, mest i bakfogen på höger sida men även lite på vänster. Framfogen har jag inte ont av om man inte trycker på den (och varför skulle man göra det?!)
Nu har jag i vilket fall som helst tränat mitt första (enkla) pass. Vi har ju ett gym i föreningen och Jimmy var och fixade nyckel dit igår. Eftersom mina magmuskler inte gått ihop riktigt ännu efter graviditeten så får jag vänta med att träna magen. Dessutom är det ju inte ens 3 månader sedan jag opererades och de sydde i magmusklerna så det känns tryggast att vänta lite med mag-övningarna. Istället satsar jag nu på att få igång kondisen. Blev löpbandet och cykeln för hela slanten. Jag får börja på noll och arbeta mig uppåt, prova mig fram och se om det finns övningar som jag klarar av och strunta i de jag inte klarar av. Nån stans måste man ju börja.
Nu har jag i vilket fall som helst tränat mitt första (enkla) pass. Vi har ju ett gym i föreningen och Jimmy var och fixade nyckel dit igår. Eftersom mina magmuskler inte gått ihop riktigt ännu efter graviditeten så får jag vänta med att träna magen. Dessutom är det ju inte ens 3 månader sedan jag opererades och de sydde i magmusklerna så det känns tryggast att vänta lite med mag-övningarna. Istället satsar jag nu på att få igång kondisen. Blev löpbandet och cykeln för hela slanten. Jag får börja på noll och arbeta mig uppåt, prova mig fram och se om det finns övningar som jag klarar av och strunta i de jag inte klarar av. Nån stans måste man ju börja.
söndag 19 februari 2012
Tiden går..
Tiden går väldigt fort när man har smått hemma. Jag skrev ju i förra inlägget att vi började friskna till här hemma och det höll sig väl nån dag eller två innan det var igång igen. Emma åkte på influensa och hade feber och väldigt besvärlig hosta i över en vecka och även har Jimmy legat däckad nästan hela veckan. Själv har jag faktiskt klarat mig och känner mig för första gången på mycket länge fullt frisk. När väl afte-blåsorna i halsen försvann så har det inte dykt upp nåt nytt tack och lov!
Förutom alla sjukdomar så rullar livet på här hemma. Trivs så bra med att vara mammaledig och kan njuta av mycket tid med mina tjejer. Eftersom Emma varit mycket sjuk så har hon varit hemma med mig och Ellen nästan hela månaden, har nog bara varit på förskola ett par dagar sen mitten på januari.
Ellen växer och börjar bli mer som en bebis nu. Hon vill gärna sitta med i knät och favoritsysselsättningen är att titta på Emma när hon fjantar sig och att lyssna på när vi sjunger för henne. De senaste dagarna har hon börjat göra riktiga skrattljud, inte så att hon skrattar ett sånt där riktigt helskratt men det kommer ordentliga skrattljud som är så smittsamma. Ellen är precis som sin storasyster en otroligt glad bebis, hon är väldigt sällan arg eller ledsen utan ler mest jämt numera. När vi nu dessutom har gett henne Nutramigen ett tag så har magen börjat bli bättre och bättre vilket såklart gör henne ännu gladare.
Utvecklingsmässigt vet jag inte riktigt vart hon ligger. Emma var ju så vansinnigt tidig med allt och Ellen har fortfarande inte kommit in i något direkt stadium. Hon kan inte lyfta huvudet när hon ligger på mage, hon kan inte vända sig från mage till rygg eller tvärtom, hon kan inte lägga sig på sidan eller liknande heller. Men, vi har verkligen inte bråttom med henne. Det var faktiskt lite jobbigt när Emma var liten och hon var så tidig med allt. Hon ålade sig ju fram redan vid 4 månader och kröp och började säga sina första ord redan vid 5 månader. Alla på BVC häpnade och på 4-månaderskontrollen trodde en läkare att hon var 6 månader. Om Ellen vill vänta och köra lite långsammare utveckling så är jag väldigt nöjd och glad för det!
Blev riktigt upprörd i början på veckan när jag äntligen fick hem beskedet från TryggHansa om Ellens försäkring. Den hade beviljats med "särskilda villkor" pga att hon äter Nutramigen. Jag blir så ledsen för att hon inte ska få ett fullt skydd bara för att hon har allergi. Tycker det är hemskt att de inte kan bevilja bebisar skydd bara för en sån skitgrej. Så, jag har samlat kraft och ska i nästa vecka ta tag i det där och driva det vidare, jag accepterar det inte!
Nu börjar det bli dags att planera inför Emmas födelsedagskalas. Tänk att min lilla tjej fyller tre år om två veckor! Att tiden går så fort! Troligtvis blir det ett enkelt kalas med familjen men jag har inte bestämt vad det sak bjudas på ännu. Lokal måste vi ha i vilket fall som helst eftersom familjen är så stor att vi inte får plats här hemma.
För att uppdatera lite hur det går för mig och Jimmy i vår strävan mot ett nytt liv så kan jag säga att vi nu ligger på -25 kg tillsammans. Jimmy har gått ner 15 och jag har gått ner 10 kg på en och en halv månad nu. Jag kan stolt säga att jag inte har fuskat en endaste gång, och jag känner inte heller något behov av det längre. Vi trivs kanonbra med GI-maten och njuter faktiskt av att följa den här dieten. Det är fortfarande osäkert om vi skulle klara av att "unna oss" något onyttigt i nuläget så det bästa är att låta bli. Faktum är att jag inte ens har något som helst sug av att "unna mig" något heller. Visst, ibland kan jag känna småsug efter onyttigheter och det är ibland lite tufft att på kalas vara tvungen att helt tacka nej till allt som bjuds. Jag är rädd att om jag t.ex. tar en bulle så kommer jag att trigga igång det där hemska beroendet igen och det känns bara dumt (med tanke på att jag inte ens är sugen på bullar längre). Det är liksom inte värt det att äta sånt bara för att man bjuds och inte vill vara oartig och tacka nej.
Tyvärr har inte motionen varit den bästa senaste tiden. Dels pga alla sjukdomar och dels pga det trista vädret. Men det ska väl bli bättre och bättre nu när vi går mot ljusare tider.
Idag ska jag ta med mig mina tjejer och hälsa på mamma som fyller år imorgon. Jimmy får vara kvar hemma och ligga och krya på sig i soffan och njuta av ensamheten en stund. Imorgon ska jag förmodligen ta mig ner till jobbet och hälsa på vilket ska bli trevligt. Var där senast när Ellen bara var 3 veckor och nu är hon ju nästan 3 månader. Stora tjejen!
Förutom alla sjukdomar så rullar livet på här hemma. Trivs så bra med att vara mammaledig och kan njuta av mycket tid med mina tjejer. Eftersom Emma varit mycket sjuk så har hon varit hemma med mig och Ellen nästan hela månaden, har nog bara varit på förskola ett par dagar sen mitten på januari.
Ellen växer och börjar bli mer som en bebis nu. Hon vill gärna sitta med i knät och favoritsysselsättningen är att titta på Emma när hon fjantar sig och att lyssna på när vi sjunger för henne. De senaste dagarna har hon börjat göra riktiga skrattljud, inte så att hon skrattar ett sånt där riktigt helskratt men det kommer ordentliga skrattljud som är så smittsamma. Ellen är precis som sin storasyster en otroligt glad bebis, hon är väldigt sällan arg eller ledsen utan ler mest jämt numera. När vi nu dessutom har gett henne Nutramigen ett tag så har magen börjat bli bättre och bättre vilket såklart gör henne ännu gladare.
Utvecklingsmässigt vet jag inte riktigt vart hon ligger. Emma var ju så vansinnigt tidig med allt och Ellen har fortfarande inte kommit in i något direkt stadium. Hon kan inte lyfta huvudet när hon ligger på mage, hon kan inte vända sig från mage till rygg eller tvärtom, hon kan inte lägga sig på sidan eller liknande heller. Men, vi har verkligen inte bråttom med henne. Det var faktiskt lite jobbigt när Emma var liten och hon var så tidig med allt. Hon ålade sig ju fram redan vid 4 månader och kröp och började säga sina första ord redan vid 5 månader. Alla på BVC häpnade och på 4-månaderskontrollen trodde en läkare att hon var 6 månader. Om Ellen vill vänta och köra lite långsammare utveckling så är jag väldigt nöjd och glad för det!
Blev riktigt upprörd i början på veckan när jag äntligen fick hem beskedet från TryggHansa om Ellens försäkring. Den hade beviljats med "särskilda villkor" pga att hon äter Nutramigen. Jag blir så ledsen för att hon inte ska få ett fullt skydd bara för att hon har allergi. Tycker det är hemskt att de inte kan bevilja bebisar skydd bara för en sån skitgrej. Så, jag har samlat kraft och ska i nästa vecka ta tag i det där och driva det vidare, jag accepterar det inte!
Nu börjar det bli dags att planera inför Emmas födelsedagskalas. Tänk att min lilla tjej fyller tre år om två veckor! Att tiden går så fort! Troligtvis blir det ett enkelt kalas med familjen men jag har inte bestämt vad det sak bjudas på ännu. Lokal måste vi ha i vilket fall som helst eftersom familjen är så stor att vi inte får plats här hemma.
För att uppdatera lite hur det går för mig och Jimmy i vår strävan mot ett nytt liv så kan jag säga att vi nu ligger på -25 kg tillsammans. Jimmy har gått ner 15 och jag har gått ner 10 kg på en och en halv månad nu. Jag kan stolt säga att jag inte har fuskat en endaste gång, och jag känner inte heller något behov av det längre. Vi trivs kanonbra med GI-maten och njuter faktiskt av att följa den här dieten. Det är fortfarande osäkert om vi skulle klara av att "unna oss" något onyttigt i nuläget så det bästa är att låta bli. Faktum är att jag inte ens har något som helst sug av att "unna mig" något heller. Visst, ibland kan jag känna småsug efter onyttigheter och det är ibland lite tufft att på kalas vara tvungen att helt tacka nej till allt som bjuds. Jag är rädd att om jag t.ex. tar en bulle så kommer jag att trigga igång det där hemska beroendet igen och det känns bara dumt (med tanke på att jag inte ens är sugen på bullar längre). Det är liksom inte värt det att äta sånt bara för att man bjuds och inte vill vara oartig och tacka nej.
Tyvärr har inte motionen varit den bästa senaste tiden. Dels pga alla sjukdomar och dels pga det trista vädret. Men det ska väl bli bättre och bättre nu när vi går mot ljusare tider.
Idag ska jag ta med mig mina tjejer och hälsa på mamma som fyller år imorgon. Jimmy får vara kvar hemma och ligga och krya på sig i soffan och njuta av ensamheten en stund. Imorgon ska jag förmodligen ta mig ner till jobbet och hälsa på vilket ska bli trevligt. Var där senast när Ellen bara var 3 veckor och nu är hon ju nästan 3 månader. Stora tjejen!
måndag 6 februari 2012
Sakta men säkert...
Sakta men säkert börjar vi tillfriskna här hemma från alla de sjukdomar som härjat fritt den senaste månaden. Vi har väl mer eller mindre varit halvkrassliga allihopa (utom Jimmy) ända sen Ellen föddes men den sista månaden har det varit en riktig sjukstuga här hemma. Allt började med att Emma kräktes när hon var på besök hemma hos sin farmor. I samband med det upptäckte vi ett fult sår under underläppen på Emma som vi trodde var skavsår från nappen. Det läkte men strax därefter dök ett nytt likadant sår upp i mungipan och det var uppenbart impetigo. Impetigon i mungipan kom av att Emma rivit sönder en vattkoppa vilket vi dagen efter förstod då det började ploppa upp prickar lite här och var på hela hennes kropp, värst i ansiktet. Efter det fick jag halsfluss och ytterligare några dagar senare blev Ellen sjuk och Jimmy började kräkas. Jag blev snabbt bättre från halsflussen men då dök afte upp istället, på värsta tänkbara stället..i svalget!! Emmas koppor börjar försvinna nu men hon har fortfarande några i ansiktet som hon kliat sönder. Bara hoppas att det inte kommer några nya nu så hon får gå tillbaka till förskolan, hon har saknat förskolan så enormt mycket de här 2½ veckorna hon fått vara hemma.
Även Ellen börjar bli bättre nu från sin förkylning. Det var ett tag riktigt läskigt när hon var så snorig att hon inte kunde andas ordentligt på natten. Jag var tvungen att ligga vaken och lyssna så att hon verkligen andades och tittade till henne konstant för att se så hon mådde bra. Hon är fortfarande snorig men inte så hon får några större andningssvårigheter av det.
För att skriva om något roligare så har jag och Jimmy tillsammans gått ner 18kg på 4 veckor. Vi kör en kombination av GI-mat och måltidsersättare. Det funkar väldigt bra och vi känner båda att den värsta abstinensen är borta. Självklart får man sug ibland men inget som gör någon skada. Vi har dock inte vågat unna oss något ännu som kan störa, vi är för rädda för återfall. Litar inte på att jag skulle klara av någon form av gott just nu, det skulle bara trigga suget.
Ytterligare en sak som hänt sen sist jag skrev är att vi fått bukt med Ellens allergi mot komjölksprotein. Vid 2-månaderskontrollen visade det sig att hon inte gått upp så mycket och det är ju inte så konstigt med tanke på hur mycket hon kräktes. Det sprutade och sprutade och jag fick byta kläder hur många gånger som helst om dagen. Dessutom bajsade hon inte som hon skulle och mådde jättedåligt av det under lång tid. Vi fick med oss en burk Nutramigen hem från BVC och den räckte till 4 dagar. Under dessa 4 dagar märkte vi en enorm skillnad på Ellen. Hon kräktes inte lika mycket och framförallt så kom magen igång som det skulle, hon bajsade och mådde bra! När burken var slut var vi tvungna att återgå till NAN bifidus och samma morgon som jag gav henne sin första måltid med den så kräktes hon som en gris igen. Hon kräktes så enormt mycket att vi inte ens kunde gå utanför dörren den dagen. Sen slutade magen fungera och hon fick magknip igen. Väl på läkarbesök så kunde läkaren konstatera att hon hade en klar allergi mot komjölksprotein och vi fick recept utskrivet på Nutramigen. Numera äter Ellen Nutramigen och mår som en prinsessa. Vi har inte varit på BVC sen 2-månaderskontrollen och vet inte hur hennes vikt ser ut men jag skulle gissa på att hon säkert gått upp ett helt kilo sen sist. Hon har fläskat till sig ordentligt nu när hon får behålla maten. Visst kräks hon fortfarande ganska mycket men nu är det mer normalt och går inte att jämföra med hur det var förut.
Nu har vi också börjat planera sommaren och semestern lite smått. Vi har ju ganska mycket pengar i presentkort på ticket.se som vi nu måste utnyttja (går ut i september i år). Vi hade förra året planerat att åka till Danmark några dagar men eftersom Jimmy fick nytt jobb och därmed väldigt kort semester samt att jag var gravid och mådde pyton så blev det aldrig av. Så Danmarksresan blir av i sommar i stället. Vi åker ner till Ingevallstorp först och stannar där några dagar, åker sen vidare till Danmark för att spendera 3 dygn där och sen tillbaka till Ingevallstorp igen. Det är allt vi har råd med men det blir perfekt! Väl i Ingevallstorp planerar jag också att ta med mig Lina till Gekås på en ny shoppingrunda. Denna gång ska vi nog kunna ta oss igenom hela butiken vilket vi aldrig klarade förra sommaren. Hade ju redan då svår foglossning och klarade tyvärr inte av allt det jag ville. Nu är jag dundertaggad och ska snart börja planera inköpslista så jag vet vad som ska inhandlas! I sommar hoppas jag även på flera fina dagar i Ingevallstorp, vi har ju chans till en längre semester tillsammans nu när vi kan fördela föräldradagarna lite.
Även Ellen börjar bli bättre nu från sin förkylning. Det var ett tag riktigt läskigt när hon var så snorig att hon inte kunde andas ordentligt på natten. Jag var tvungen att ligga vaken och lyssna så att hon verkligen andades och tittade till henne konstant för att se så hon mådde bra. Hon är fortfarande snorig men inte så hon får några större andningssvårigheter av det.
För att skriva om något roligare så har jag och Jimmy tillsammans gått ner 18kg på 4 veckor. Vi kör en kombination av GI-mat och måltidsersättare. Det funkar väldigt bra och vi känner båda att den värsta abstinensen är borta. Självklart får man sug ibland men inget som gör någon skada. Vi har dock inte vågat unna oss något ännu som kan störa, vi är för rädda för återfall. Litar inte på att jag skulle klara av någon form av gott just nu, det skulle bara trigga suget.
Ytterligare en sak som hänt sen sist jag skrev är att vi fått bukt med Ellens allergi mot komjölksprotein. Vid 2-månaderskontrollen visade det sig att hon inte gått upp så mycket och det är ju inte så konstigt med tanke på hur mycket hon kräktes. Det sprutade och sprutade och jag fick byta kläder hur många gånger som helst om dagen. Dessutom bajsade hon inte som hon skulle och mådde jättedåligt av det under lång tid. Vi fick med oss en burk Nutramigen hem från BVC och den räckte till 4 dagar. Under dessa 4 dagar märkte vi en enorm skillnad på Ellen. Hon kräktes inte lika mycket och framförallt så kom magen igång som det skulle, hon bajsade och mådde bra! När burken var slut var vi tvungna att återgå till NAN bifidus och samma morgon som jag gav henne sin första måltid med den så kräktes hon som en gris igen. Hon kräktes så enormt mycket att vi inte ens kunde gå utanför dörren den dagen. Sen slutade magen fungera och hon fick magknip igen. Väl på läkarbesök så kunde läkaren konstatera att hon hade en klar allergi mot komjölksprotein och vi fick recept utskrivet på Nutramigen. Numera äter Ellen Nutramigen och mår som en prinsessa. Vi har inte varit på BVC sen 2-månaderskontrollen och vet inte hur hennes vikt ser ut men jag skulle gissa på att hon säkert gått upp ett helt kilo sen sist. Hon har fläskat till sig ordentligt nu när hon får behålla maten. Visst kräks hon fortfarande ganska mycket men nu är det mer normalt och går inte att jämföra med hur det var förut.
Nu har vi också börjat planera sommaren och semestern lite smått. Vi har ju ganska mycket pengar i presentkort på ticket.se som vi nu måste utnyttja (går ut i september i år). Vi hade förra året planerat att åka till Danmark några dagar men eftersom Jimmy fick nytt jobb och därmed väldigt kort semester samt att jag var gravid och mådde pyton så blev det aldrig av. Så Danmarksresan blir av i sommar i stället. Vi åker ner till Ingevallstorp först och stannar där några dagar, åker sen vidare till Danmark för att spendera 3 dygn där och sen tillbaka till Ingevallstorp igen. Det är allt vi har råd med men det blir perfekt! Väl i Ingevallstorp planerar jag också att ta med mig Lina till Gekås på en ny shoppingrunda. Denna gång ska vi nog kunna ta oss igenom hela butiken vilket vi aldrig klarade förra sommaren. Hade ju redan då svår foglossning och klarade tyvärr inte av allt det jag ville. Nu är jag dundertaggad och ska snart börja planera inköpslista så jag vet vad som ska inhandlas! I sommar hoppas jag även på flera fina dagar i Ingevallstorp, vi har ju chans till en längre semester tillsammans nu när vi kan fördela föräldradagarna lite.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)