Nu har jag kommit till nästa stora milstolpe i graviditeten. Vecka 27 innebär att lilla Pyret har 90% chans att överleva utanför livmodern. Inte för att jag tror att jag ska föda för tidigt men om jag nu skulle åka på havandeskapsförgiftning eller annan trist sjukdom så är i alla fall de första 2 tredjedelarna av graviditeten avklarade! Jag mår bra på alla sätt och vis nu, om vi räknar bort den förbannade foglossningen. Akupunkturen verkar ha god effekt och vetskapen om att jag är halvtidssjukskrivning ytterligare 2 månader har gjort att jag har slappnat av lite och känner inte lika stor ångest över allt det jag inte klarar av. Jag försöker se möjligheterna istället för problemen helt enkelt!
Pyret lever som vanligt rövare mest hela dagarna och nätterna också för den delen. Enda stunden på dygnet som h*n sover är på tidiga morgonkvisten och fram till typ 10-11 på förmiddagen. Istället för att njuta av lugnet så blir man paranoid och måste väcka den stackarn, jag ger en puff och får en sur puff tillbaka. Jag kan verkligen inte för hela mitt liv föreställa mig att det som just nu växer i min mage om mindre än 3 månader ska komma ut och läggas i min famn. Att det faktiskt är en riktig liten människa! Att jag inte ska vara gravid för resten av livet. Just nu känns efter-tiden väldigt väldigt långt bort och mentalt är jag verkligen inte där ännu. Tur att jag har ytterligare 3 månader på mig att vänja mig vid tanken.
Nästa vecka är fullspäckad med aktiviteter. Först i morgon är det dags för ny akupunkturbehandling, på tisdag är det dags för nytt besök hos barnmorskan Ulrika, onsdag är det eftermiddags/kvällsföreläsning med jobbet och på torsdag är det ny akupunkturbehandling igen. Aja, man hinner ju inte bli rastlös i varje fall!
Nu har min snälla man kommit hem efter att ha köpt hem mat från donken.. Usch, jag vet... men, är det hamburgare man är sugen på så är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar