Fantastiskt..

Måndagens akupunktur hade fantastisk verkan! Trots att jag hade en lång arbetsdag i tisdags så hade jag inte nämnvärt ont i fogarna. Onsdagen innebar också en lite längre arbetsdag än vanligt och dessutom ett besök på provtagningen på sjukhuset men jag hade inte alls så ont som jag brukar ha. Trött och sliten som vanligt men inte så där ont att jag inte ens kan gå 10 meter. Helt fantastiskt alltså!

Idag var smärtan tillbaka och då med besked! Det i samband med att jag känt mig uppstressad på jobbet så har den här dagen varit riktigt skitjobbig! Tog mig sakta men säkert till sjukgymnasten och väl där höll jag på att falla ihop av smärta. Tråkigt nog så hade de precis fått ett akutfall av någon sort när jag klev in genom dörren så det sprang både läkare och sjuksköterskor hit och dit om vartannat. Akutfallet resulterade i att min sjukgymnast var upptagen men jag blev ändå mottagen och akupunkterad av två något stressade andra sjukgymnaster. Idag fick jag 7 nålar, 2 fram i blygdbenet, 4 i ryggen och en i foten. Trots dramatiken utanför så kunde jag slappna av fint och upplevelsen var mycket bättre denna gång. Fick höra att akutfallet i rummet bredvid hade slutat lyckligt och då kunde jag ju självklart slappna av ännu mer. När behandlingen var slut så kände jag mig som en helt ny människa.

Tyvärr fick jag inte känna mig upplyft speciellt länge. När jag hade hämtat Emma på förskolan och vi skulle ta bussen hem så visade det sig att bussen var smockfull! Jag lyckades precis klämma mig in på bussen och med Emma i famnen fick jag stå hela vägen till östertälje station. Hade ett litet handtag jag kunde hålla mig i men det var knappt jag kunde hålla oss uppe. Smärtan var total av att behöva bära på Emma som väger en hel del numera. Runt omkring mig satt det unga killar och på ett säte satt t.o.m. en hund uppflugen. Väl vid östertälje station hade folk så bråttom av att en ung kille knuffade mig i magen och en kvinna knuffade mig i ryggen. Jag var nära på att falla men lyckades precis kasta in Emma på ett nu tomt säte och ta emot mig själv genom att suga tag i en stång. Till killen skrek jag att ursäkta att jag är gravid och att min stora mage är i vägen för dig när du ska ta dig ut ur fel dörr. Nu lyckades vi i alla fall sno åt oss två lediga platser så vi fick sitta resten av vägen hem.
Minns att det var såhär förra gången jag var gravid också. Ingen, verkligen INGEN har respekt för gravida kvinnor och att de kanske behöver en sittplats på bussen. Att jag dessutom var tvungen att bära på Emma för att det inte ens fanns plats för henne att stå. Hon hade ju blivit ihjältrampad om jag inte burit på henne. Jag fattar inte vart allt folk kom ifrån, är det alltid så där mycket folk på bussarna som går vid 14-tiden? Jobbar inte folk då? går inte ungdomarna i skolan? Har väl aldrig varit med om att rusningstrafiken startar redan före kl. 14.