Efter att ha spenderat halva dagen på akuten i torsdags så har jag fått ännu en ny medicin som ska lindra min huvudvärk. Det här är en muskelavslappnande medicin som ska göra att jag slappnar av lite i nacke och axlar så att de värsta spänningarna släpper. Jag har fortfarande så olidligt ont på nätterna och mornarna att det känns som att jag skulle vilja banka huvudet så hårt jag kan in i väggen tills det går sönder och trycket slipper ut. Men på dagarna mår jag lite bättre. Efter 2 dubbla doser muskelavslappnande, alvedon och en stor kopp kaffe. Problemet är ju bara att medicinen gör mig dåsig och oerhört trött.
Nytt läkarbesök på tisdag och det börjar kännas lite hopplöst. Magproblem och huvudproblem som ingen tycks kunna hjälpa mig med. På drygt 7 månader har jag nu varit på VC säkert 10 gånger, gjort nack- och ryggröntgen, gjort en totalt misslyckad gastroskopi, varit hos neurolog, träffat en kirurg på kirurgmottagningen, spenderat en hel dag på huddinge akutens neurologavdelning. Och då räknar jag inte med alla provtagningar. Trots allt detta är jag inte ett dugg klokare på vad det är för fel på mig. Min läkare är riktigt bekymrad och jag är bara trött och uppgiven. Mot magen äter jag numera bara dubbel dos av omeprazol och mot huvudet äter jag seloken, starka alvedon, paraflex och sumatriptan vid behov. Jag känner mig sjuklig som en gammal tant och oroad över vad folk tror om mig. Utåt sätt kan det ju på alla sätt se ut som att jag är en riktig jäkla hypokondriker och jag önskar att jag inte tänkte så mycket på vad andra tycker och tänker om saker jag inte kan påverka. Förmodligen tycker och tänker folk nog ingenting.
Just nu känner jag att jag skulle kunna göra vad som helst för att bara slippa allt det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar