Ojojoj vad mycket som hänt sen jag skrev sist, framförallt med Ellen.
För att summera kort så har det handlat om diverse akutbesök, inläggning på Astrid Lindgrens barnsjukhus, matvägran och nu lite lugn och ro.
Några dagar efter besöket på barnakuten som jag skrivit om tidigare så blev Ellen magsjuk och vi var tvungna att åka in akut igen. Eftersom inte sänkan visade något så misstänkte man att det kunde vara en knut på tarmen eller annat stopp. Ellen var totalt sönderstucken och det tog över en timme att få in infarten till droppet. Jimmy var tvungen att lämna rummet och jag fick bita ihop och göra mitt bästa för att trösta. Sen blev det ambulans till Astrid Lindgrens barnsjukhus för vidare tester. Det blev röntgen och ultraljud och senare på natten blev det även röntgen med kontrastvätska. Att se dem köra ner en slang genom näsan på lilla Ellen var olidligt. Vi fick svar om att inget konstigt syntes och att det inte fanns något stopp. Orsaken till de svåra kräkningarna var alltså ännu okänd. Vi blev inlagda och på morgonen blev vi utskrivna för att hinna tillbaka till Huddinge sjukhus och gastromottagningen som vi hade en tid till samma dag. Väl på gastro fick vi träffa den läkare som vi varit i kontakt med tidigare och även denna gång var hon fantastiskt bra. Undersökningar gjordes och vi fick stanna ytterligare ett par timmar för observation där innan vi äntligen fick åka hem.
Väl hemma hann vi med ett välbehövligt bad av Ellen och sen gick vi och la oss allihopa. Ellen sover oroligt och när jag går upp för att titta till henne då hon hostade stötande så märker jag att hon har hög feber. Tar tempen och den visar 39.4. Bara att åka in akut igen då. Inne på akuten vid 3-tiden på natten och där tar de sänka och konstaterar att hon har en infektion i kroppen nu. Kräkningarna två dagar tidigare berodde alltså troligtvis på en magsjuka/influensa. Nu har hon dock hög feber och är väldigt snorig och hostig. Nu vill de undersöka en eventuell urinvägsinfektion så de sätter på en påse och så är det bara att vänta på kisset. Det tar 3 timmar innan hon kissar och då lyckas påsen lossna lite och allt kiss rinner utanför. Bara vänta igen alltså, men denna gång får vi åka hem och vänta, vi måste få sova lite. Vi hinner bara komma hem och kolla blöjan för att konstatera att hon nu kissat och fyllt påsen så någon vila blir det inte utan vi får bara åka tillbaka till Huddinge igen. Provet visar negativt och vi får åka hem igen.
Hemma fortsätter Ellen att vara riktigt dålig, hög feber och skällande hosta på nätterna. Dessutom startar hon en matvägran som håller i sig en hel vecka. Hon vägrar äta och får knappt i sig något alls. Hela sjukdomsperioden från början till slut sträcker sig nästan över en hel månad. Riktigt tufft och påfrestande för hela familjen. Men när hon väl blivit frisk och lagt ner sin matvägran går hon upp 200g på en vecka och blir sitt vanliga underbara jag. På gastro fick vi utskrivet medicin mot Ellens kroniska magkatarr och såhär ett par veckor senare kan jag konstatera att den medicinen i samband med extra förtjockningsmedel i maten verkligen har gjort susen för Ellen. Hon kräks inte alls så mycket längre och verkar må mycket bättre.
Jag har haft fortsatt kontakt med Ellens läkare via telefon och hon kommer kallas till ny kontroll vid 6 månader. Än så länge måste Ellen äta helt mjölkfritt pga hennes allergi mot komjölksprotein och även helt glutenfritt för att inte reta magen mer än nödvändigt. Vid 6 månader ska vi kanske få börja introducera lite gluten för att se hur hon reagerar. Mjölkallergin kan gå över med åldern men jag vet inte när det är dags att prova mjölk igen, fasar för den dagen. Det enda vi kan ge henne just nu förutom ersättningen är gröt gjort på maizena och ersättningspulver. Vidrig "gröt" som man mår illa bara av att titta på men Ellen verkar gilla den, i alla fall de första skedarna innan den blir kall och underlig i konsistensen. Nu ska vi snart börja med regelbundna smakportioner av potatis, palsternacka och morot men läkaren ville att vi skulle vänta till 5 månader. Vi har dock tjuvstartat lite med potatisen som uppenbart inte var populär.
För att prata om något annat än Ellen då.. Här fortsätter vi att sakta men säkert arbeta oss nedåt. Jag och Jimmy har sammanlagt gått ner hela 38 kg sen 9 januari. Om man räknar från då vi först startade (alltså om vi räknar bort de månaderna jag var gravid) så har vi sammanlagt gått ner 53 kg. Själv har jag gått ner 3 klädstorlekar (i vissa fall tom 4 storlekar) och Jimmy kan inte längre ha någon av sina gamla kläder. Vid dopet av mina 2 brorsbarn skulle Jimmy prova sin kavaj och skjorta som han hade på bröllopet och han såg inte klok ut. Helt sjukt att se hur mycket han har tappat, man ser det ju bäst på kläderna. Jag har varit tvungen att köpa massa nya kläder eftersom jag inte kan ha mina gamla och det känns så roligt att kunna ta normala storlekar på kläderna igen. Det har jag inte gjort på många många år. Vi har kommit in i en bra rytm och vi har hittat en metod som fungerar för oss båda. Vi kommer aldrig någonsin gå tillbaka även om jag självklart förstår att det kommer komma bakslag på vägen. Men såhär långt som vi har tagit oss nu så finns det ingen anledning att inte fortsätta.
