Oj vad mycket som hänt de senaste två veckorna. Som mest var det väl förra veckan men efterdyningarna har hållit i sig även denna vecka. Två stora händelser som dels flutit ihop i varandra, en om Ellen och en om mamma.
ELLEN
Efter besöket på barnläkarmottagningen förra tisdagen började jag ge Ellen den nya ersättningen som skulle vara bra för hennes reflux. Onsdagen var fylld av skrik och panik från Ellens sida och jag trodde korkat nog att det var feber och onda ben efter sprutorna som hon fått dagen innan. Ellen skrek konstant i 3 timmar på kvällen och somnade tillslut efter att ha skrikit sig till sömns. Natten var lugn och jag trodde det skulle vara bra på torsdagen. Det visade sig att jag hade fel, så fel. Ellen skrek konstant och började krampa och sedan även kvida och gråta i sömnen. Hon sov korta stunder, max 5-10 minuter och bara i min famn. Resten av tiden skrek hon, fasansfulla ylande smärtsamma skrik. När klockan var runt 15 fick jag nog och ringde vårdguiden där jag fick svaret att vi genast måste komma in till barnakuten. Eftersom den nya ersättningen innehöll komjölksprotein och Ellen tidigare visat tecken på allergi mot just det så tyckte hon att det var ganska akut. Jag fick ringa Jimmy som kom och hämtade upp mig och Ellen samtidigt som mamma tog hand om Emma. På akuten blev Ellen undersökt av en suveränt bra läkare. Hon satte sig ner med oss och lät mig berätta hur allt varit från början till slut, hon fick all info jag hade och hon antecknade allt jag sa. Sen tittade hon upp på mig och sa: "Jag känner att ni behöver ha någon som kan ta er under sina vingar, någon som kan åta sig det här fallet och ta itu med det som det ska göras". ÄNTLIGEN någon som kan hjälpa oss! Ellens bvc-sköterska är toppen och har gjort allt som står i hennes makt för att hjälpa oss men hon är ju bara sköterska och kan inte remittera till specialist osv t.ex. Den här läkaren kunde genast hjälpa oss. Efter undersökning och samtal fick Ellen ett lavemang. Sötnosen låg och gullade hela tiden, log och jollrade. Hon brydde sig inte ens om ingreppet. Läkaren sa att det var katastrofalt dumt att skriva ut ett recept till Ellen på ersättning som innehåller komjölk när Ellen uppenbart visat tydliga tecken på att vara allergisk eller överkänslig mot det. När jag berättade om bemötandet på läkarmottagningen blev hon upprörd och tyckte att det var riktigt illa att en barnläkare kunde bete sig så. Vi skulle genast återgå till Nutramigen och absolut inte ge henne något som innehåller komjölk, hon tyckte dessutom att 1ml laktulos var alldeles för snålt och att vi ska ge minst 5ml. I ersättningen skulle vi däremot ha en matsked förtjockningsmedel för att se om kräkningarna blir bättre av det.
Läkaren lovade att höra av sig när hon pratat med mag- och tarmspecialisten på mottagningen och i måndags kom det en kallelse nerdimpande i brevlådan. Kallelsen var till Astrid Lindgrens barnsjukhus gastromottagning på Huddinge sjukhus och vi ska dit den 14 mars, redan nästa vecka alltså. På tisdagen ringde läkaren mig för att höra hur det gått med allt. Jag kunde bara svara att magen är helt bra igen, hon bajsar som hon ska och verkar inte ha ont. Kräkningarna har återgått till som de var innan men blivit något bättre. Hon kräks fortfarande onormalt mycket men inte så mycket som hon gjorde innan vi började med förtjockningsmedel. Läkaren meddelade att vi ska få träffa henne på onsdag och att hon skulle försöka få med sig en dietist också för att se vad vi kan hitta på för att hjälpa Ellen. En surhetsreglerande medicin kan komma på tal. Det återstår att se på onsdag.
MAMMA
Eftersom mamma hade sportlov förra veckan (v.9) så hade vi kommit överens om att jag på onsdagen skulle komma till henne med tjejerna och sova över. Emma tycker att det är så roligt att sova hos mormor och vi planerade en myskväll och sen skulle jag och mamma gå ner på stan på torsdagen medan Emma var på förskolan. Som jag skrivit ovan så var ju Ellen så dålig hela onsdagen så det blev inte mycket till myskväll. Emma tittade på film med mamma och jag traskade runt timme efter timme med en skrikandes Ellen. På torsdag morgon gick jag och lämnade Emma på förskolan och gick sedan tillbaka till mamma för att dricka en kopp kaffe innan vi skulle gå ner till stan. När kaffet var uppdrucket och vi precis skulle göra oss iordning för att gå så ringde det på mammas dörr. Det var ett gäng karlar som frågade om de fick komma in och titta på mammas vattenskadade kök mm. (några dagar tidigare hade mamma fått ett meddelande i brevlådan om att hon hade vattenskador som måste fixas till). Karlarna traskade runt och säger sen till mamma att hela köket, hallen och hall-korridoren in till toalett och sovrum måste rivas totalt. Sanden under golven ska sugas upp och bytas ut och eventuellt måste även betongen slitas ut. Alla möbler i dessa rum måste flyttas och de ska sätta igång på måndag (!!!), de ber henne ringa sitt försäkringsbolag för att få en evakueringslägenhet för där kan hon ju inte bo kvar. Mamma har alltså bara några dagar på sig att smälta det hela, att flytta runt alla möbler och prylar samt att hitta någonstans att bo. Nu är det så att min mamma är envis och vill bo kvar hemma medan detta pågår (vi får räkna med minst 4 månader). Hon är alltid välkommen att bo/sova hemma hos oss men hon kommer säkert sova hemma så länge det är möjligt.
I vilket fall som helst så spenderade vi sedan hela resten av veckan med att flytta alla mammas grejer från kök och hallar och fylla hennes vardagsrum och övriga rum med allt. I måndags satte de igång och rev och nu står det tre fläktar och surrar hemma hos henne och vem vet hur länge de ska stå där.
Denna vecka har jag ägnat mest till att få Ellen att komma i fas med maten och kräkningarna. Emma min älskling fyllde 3 år i tisdags och det firade vi med god mat och paketöppning. Egentligen skulle vi haft Emmas kalas förra lördagen men när det blev som det blev hos mamma så fick vi skjuta på det till denna helg istället. Så igår och idag har jag stått och bakat, fixat och planerat inför kalaset imorgon. Egentligen skulle vi hyrt lokal men med så kort varsel så visade det sig att den var upptagen. Vi får alltså tränga in oss alla i vår lilla lägenhet. Jag hoppas på ett fint och bra kalas för min stora tjej! Får uppdatera med bilder sen.
